Enligt svensk lag får barn inte ingå äktenskap.
Myndigheter har tagit fram affischer om hur man kan få hjälp som barn om man är rädd för att utsättas för äktenskap. Om ett barn riskerar att bli bortgift kan det vara skäl för omhändertagande.
Glasklart. Och av en anledning.
Barnäktenskap är en allvarlig kränkning av barnets rättigheter. Globalt sett är barnäktenskap kanske det största hotet mot flickors utveckling. Skolgång avbryts, fattigdom permanentas. Flickor utsätts för våld, tvång och övergrepp. Graviditeter som en följd av barnäktenskap är en av de vanligaste dödsorsakerna för flickor mellan 15 och 18 år.
Enligt FN:s barnrättskommitté ska barnäktenskap ses som en form av traditionell sedvänja som är skadlig för barns hälsa. Både barnrättskommittén och FN:s kommitté för avskaffande av all diskriminering av kvinnor anser att barnäktenskap är en form av tvångsäktenskap eftersom ett barn inte anses kunna uttrycka sitt fulla, fria och informerade samtycke till ett äktenskap.
Under 2015 varnade internationella organisationer för att flickor och kvinnor utsattes för sexuellt könsrelaterat våld som exempelvis barn- och tvångsäktenskap i samband med sin flykt och bland annat UNHCR efterlyste medvetenhet om detta.
Migrationsverket identifierade under 2015 132 barn som uppgett att de var gifta. Men mörkertalet är stort. Enbart i Malmö identifierades 65 flickor som gifta. Det stora flertalet flickor placerades efter mycket bristfälliga utredningar (om ens några) tillsammans med sina äldre makar.
Situationen för de ”gifta” barnen (oftast flickor) har inte följts upp systematiskt. En kartläggning av hur många barn som lever i ”äktenskap” har inte gjorts. Myndigheternas vägledningar är svajiga. Enligt Migrationsverkets standard för handläggning av gifta barn (som nu är på remiss) så är det barnet som ska berätta att det är gift. Om barnet ”vill” så kan barnet placeras med sin äldre make/maka utan krav på ordentlig utredning. Vid misstanke om barnäktenskap ställs inga krav på orosanmälan. Ett barn som är gift ska få information om vart det kan vända sig (men inget krav ställs på att Migrationsverket ska se till barnet får hjälp).
Är våra statsmakter okunniga om de patriarkala strukturer, de skadliga sedvänjor, som leder till barnäktenskap? Varför läggs ansvaret på barnet? Ansvaret att agera (ge sig tillkänna, ha en åsikt om ”äktenskapet” och själv hitta hjälp) läggs till skillnad från barn med hemvist i Sverige, på ett asylsökande barn. Vad hände med argumenten som ledde till att vi förbjöd barnäktenskap i Sverige? Vad hände med FN:s globala mål att eliminera alla barnäktenskap?
Det handlar om skydd för barn. Och då kan vi inte ha dubbla måttstockar. En för barn med hemvist i Sverige och en för barn som är asylsökande. Vår lagstiftning och våra myndigheter ska på ett likvärdigt sätt skydda alla barns rätt till en trygg barndom. En barndom fri från barnäktenskap och de negativa konsekvenser som ofta följer i dess spår i form av tvång, våld, övergrepp, graviditeter, förkortad skolgång och isolering.
Fredrik Malmberg
