Har politiska partiers historia betydelse? Är det inte dagens politik som ska räknas? Spelar det roll att Vänsterpartiet direkt stammar från ett parti som, brukade man säga, fällde upp paraplyerna när det regnade i Moskva? Och är det relevant att Sverigedemokraterna har sina rötter i nazismen?
I dagarna begravdes CH Hermansson. (Som privatperson var han omvittnat sympatisk.) Jonas Sjöstedt skriver att Hermansson ”lade grunden till den moderna vänstern”. I de officiella minnesorden skriver Vänsterpartiet att ”CH är älskad av många inom
vänstern för sina stora politiska insatser”.
Som 21-åring skrev jag en essä om den nyutnämnde kommunistledaren Hermansson i en av Per Ahlmark redigerad bok, ”Många liberaler”. Jag satt på arkiv och gick igenom allt som Hermansson hade skrivit.
CH Hermansson gick med i Sveriges kommunistiska parti när det just (enligt Molotov-Ribbentrop-pakten) hade stött nazisternas ockupation av Norge Partiet angrep motståndsrörelserna i Danmark och Norge. När Josef Stalin dog hyllades han av Hermansson. Det tog CH Hermansson sedermera avstånd från.
Stalin-hyllningen var dock ingen enskildhet. När Sovjet slagit ner motståndet i Ungern 1956 var Hermansson med och gratulerade det ungerska kommunistpartiet. Sovjets invasion beskrevs som ”folkmaktens landvinningar”. I en artikel kallar han dem som solidariserade sig med det ungerska folket för ”en av blodsdoften berusad hejarklack”.
När Hermansson var chef för Ny Dag sålde tidningen Leninbyster av gips. I en ledare krävde han ingripande mot Sveriges radio för att de låtit ”baltiska element” framträda i etern. Han stödde såväl Berlinmuren som Kinas ockupation av Tibet. Det var ingen ”ungdomssynd”, Hermansson var 44 år.
När Jimmie Åkesson gick med i Sverigedemokraterna var Anders Klarström partiledare. Klarström hade bakgrund i nazistiska Nordiska rikspartiet och gav uttryck för tydligt nazistiska idéer.
Ett partis historia påverkar dess interna kultur. Det är ingen slump att Jimmie Åkesson så sent som 2009 var med när ungdomsförbundet sjöng vit-maktsånger och smädevisor om mordet på Olof Palme.
När nya medlemmar i ungdomsförbunden får skämmas över partiets historia – och lära sig dölja den – är det en stor skillnad mot dem som kan se sig som en del i ett historiskt arbete för demokratin.
Sverigedemokraternas ständiga rasistiska klavertramp måste ses i perspektivet av partiets bakgrund. Vänsterpartiets svårigheter att ta avstånd från diktaturen på Kuba och deras biståndsstiftelse stöd till kommunistpartier med väpnad revolution på programmet, som det colombianska kommunistpartiet PCC, är i direkt tradition från CH Hermansson.
Olle Wästberg
