Ursula von der Leyen valdes om som ordförande för EU-kommissionen och partigrupperna i EU-parlamentet har formerats inför den kommande mandatperioden. Mycket kan utläsas redan nu av hur arbetet de kommande fem åren kommer att fungera.
Precis som de nationella parlamenten finns en rad funktioner som ska fullgöras efter ett val. I EU-parlamentet ska dessutom allt förhandlas mellan dignitärer från de olika länderna, så som partigruppernas sammansättning och medlemmar.
Det är en större cirkus än vi kanske är vana vid från Sverige, men det sker å andra sidan numera ganska snabbt då parlamentets former är betydligt mer fasta idag än de en gång var. Och detta trots att fler än hälften av de 720 ledamöterna var nyvalda i år.
Vid det konstitutionerande sammanträdet i Strasbourg som inleddes för precis en vecka sen, tisdagen den 16:e juli, valdes Roberta Metsola (EPP) från Malta om som talman.
Vid sidan om talmannen finns också hela 14 vice talmän. Antalet har vuxit i takt med antalet ledamöter, medlemsländer och partigrupper.
Två nya partigrupper på högerkanten
Partigrupperna skapas om inför varje mandatperiod och kan förändras ganska radikalt i antal och sammansättning beroende på om nya partier träder in eller vissa partier ”värvas över” från en annan partigrupp. Så skedde när Emmanuel Macrons parti En Marche (numera Renaissance) gick med i dåvarande ALDE-gruppen, som bytte namn till Renew Europe 2019.
I år skedde en sådan omstrukturering bland partierna på högerkanten som har haft notoriskt svårt att hitta fungerande former, till följd av sina nationalistiska och populistiska inriktningar.
En ny grupp bildades, ”Patrioter för Europa” (PfE), av Viktor Orbáns parti Fidesz. Till den har flera likartade partier anslutit sig, däribland belgiska Vlaams Belang, Dansk Folkeparti och franska Nationell samling. Den gruppen ersätter delvis tidigare ”ID-gruppen”.
PfE blev i valet parlamentets tredje största grupp med 84 ledamöter vid bildandet. Dessutom finns fortfarande gruppen ECR, ”Europeiska konservativa och reformister”, där bland andra Sverigedemokraterna och finska Sannfinländarna ingår. Den gruppen blev fjärde största, med 78 ledamöter mot Renews 77.
Övriga högerpartier och populistiska partier bildade också gruppen ESN, ”Europa av suveräna nationer”, som består av 25 medlemmar och utgör den minsta erkända gruppen. I den ingår bland andra tyska AfD.
Maktförskjutning
Trots att de politiska framgångarna för högerpartier och populistiska partier inte blev fullt så stora i valet som en del fruktade, så har majoritetsförhållandena i Europaparlamentet nu förskjutits avsevärt åt höger.
Mittlinjen i EU-parlamentet, med lika många ledamöter till höger som till vänster, går nu genom den konservativa EPP-gruppen och inte genom Renew, som tidigare.
Vad denna maktförskjutning kan innebära för EU:s kommande mandatperiod, kan du läsa mer om i NU:s analys.
Von der Leyen omvald
Förutom att konstituera partigrupperna och välja talmän, ska EU-parlamentet också utse kommissionens ordförande. Här blev Ursula von der Leyen (EPP, Tyskland) omvald med 401 röster på torsdagen.
401 röster är ett starkare resultat än för fem år sedan, då hon valdes med bara nio rösters marginal. I år krävdes det 360 röster för att bli vald och 2019 krävdes det 373. Förändringen beror på att antalet ledamöter ändrades efter att Storbritannien lämnade EU och att röstetalet baseras på en formel som innebär både antal mandat och stöd från antal medlemsländer.
Det som nu sker innan nästa parlamentssession i höst, är framför allt förhandlingar mellan regeringarna för att nominera ledamöter till kommissionen, som sedan ska godkännas av parlamentet efter utfrågningar.
Ulf Schyldt
Källor: EU-parlamentet, EU-kommissionen, Europaportalen samt Europe Elects på X.com
