Jag bläddrar i gamla artiklar och hittar inlägg där jag drev att ”läkarhus”, det vill säga privata vårdcentraler inte skulle vara förbjudna. Att butiksstängningslagen skulle avskaffas så att affärer skulle få vara öppna på söndagar. Att radio- och tv-monopolet skulle avskaffas. Att vi inte längre skulle ha en statskyrka där de nyfödda automatiskt blev medlemmar. Att löntagarfonderna, som skulle gett facket makten över företagen om de hade fått fortsätta växa, skulle försvinna.
Säkert 50 artiklar skrev jag om ”televerksmonopolet”. Statliga Televerket hade monopol på all telefontrafik, också på de fysiska telefonerna. En särskild strid fördes om modemen, det vill säga den hårdvara som förmedlar digitala signaler till ljus och bokstäver och numera finns i vare mobiltelefon. Jag hävdade att det var en yttrandefrihetsfråga att just modemen inte kontrollerades av staten. Och svaret från monopolförsvararna var att just därför att modemen användes för att tala och föra över text var det viktigt med den statliga kontrollen.
Det är en svunnen tid. Men illustrerar liberalismens vunna segrar.
Mycket handlade, för den som bläddrar i gamla klipp, om ”växling vid makten”. Efter att Felix Hamrin från ”Frisinnade folkpartiet” lämnade som statsminister 1932 höll Socialdemokraterna rege-ringsmakten i 44 år. Pessimismen kan illustreras av en valaffisch från Folkpartiet 1964 med texten ”Stärk oppositionen!” Att byta regering tillhörde inte alltid de mentala möjligheterna.
Så mycket har hänt och så många segrar har vunnits. Få ideologier har varit så framgångsrika som liberalismen. Ett viktigt skäl är liberalismens öppenhet – för ny teknik, för internationella influenser.
Men vunna segrar vinner ingen framtid.
De liberala sammanfattningarna har alltid haft två sidor. Inte en kluvenhet, utan en betoning av de två samhällsmål som alltid varit liberalismens: Frihet och gemenskap.
Sociala reformer utan socialism. Frihet och rättvisa.
Globaliseringen har bidragit till att liberalismen vunnit de strukturella frihetsfrågorna här hemma. Men när det gäller den sociala delen, rättvisan, finns mycket kvar. Liksom när det gäller att utveckla demokratin så att fler människor får vara med och forma framtiden.
De historiska segrarna kan ge stolthet. Men framtiden kräver en vision för ett rättvist och inkluderande Sverige.
Olle Wästberg
Olle Wästberg har bland annat varit riksdagsledamot, ledamot av FP:s partistyrelse, chefredaktör för Expressen och generalkonsul i New York.
