Nu pågår friidrotts-VM och även om just VM i den sporten inte är mer än 40 år gammal så är sporten desto äldre. Friidrott är en av världens mest populära sporter och under ett olympiskt sommarspel står den i centrum. Ändå har sporten präglats av många skandaler genom åren, kanske främst för att den varit viktig för diktaturer i öst och deras experiment för att få fram snabbare och starkare idrottare.
Det finns många historier att berätta om olika händelser och enskilda idrottsmän och -kvinnors liv och öden. På min blogg Feministbiblioteket brukar jag lyfta fram idrottskvinnor liv och gärningar under olika stora idrottstävlingar. När jag satt och läste om några att skriva om stötte jag på en kedja som ledde mig från den tjeckiska legendariska löparen Emil Zátopek till den numer ganska bortglömda OS-guldmedaljören på 100 meter, Evelyn Ashford. Nu tänkte jag låta er följa med på resan från 50-talets Tjeckien till 80-talets USA via kommunistiskt förtryck och dopingskandaler.
Emil Zátopek var efter andra världskriget medlem i kommunistpartiet och när det upptäcktes inom militären att han kunde springa, fick han möjlighet att åka på tävlingar. I Tjeckoslovakien vid den här tiden var rättrogenhet viktigare än styrka, vilket Zátopek snart skulle få erfara. Han drevs av ett rättvisepatos och trots att han var en av världens bästa långdistanslöpare, kunde han inte titta på när andra talanger stanna hemma från OS för att de hade fel förflutet. Han sa ifrån och hans uppstudsighet höll på att kosta honom karriären, men chansen till guldmedaljer gjorde ändå att han fick tävla i OS.
Han åkte hem med guld och sivler från OS i London 1948 och satte efter det en rad världsrekord. 1952 blev Emil Zátopeks stora år. Han vann alla tre långa distanser i OS i Helsingfors; maraton, 5000 och 10000. Sedan drabbades han av skador och tvingades sluta tävla. Senare skulle han sparkas ut från kommunistpartiet för sitt stöd till upprorsmakarna i Prag 1968. När han som straff fick jobba med att köra sopor gjorde han det genom att springa bredvid sopbilen till Pragbornas stora förtjusning. Han var omåttligt populär. Tillslut fann regimen inget annat sätt än att sätta honom i arbetsläger på landsbygden och det skulle tillslut knäcka honom. Han fick dock uppleva kommunismens fall och levde fram till 2000.
Vid sin sida genom karriären hade Emil Zátopek Dana Ingrová, senare Dana Zátopková. Hon var handbollsspelare men satsade efter några år på en spjutkarriär. En timma efter att hennes make gått i mål på 5000 m i Helsingfors, vann hon spjuttävlingen på samma arena. Hennes karriär varade längre än makens och hon levde också längre. Makarna var födda på samma dag, samma år, den 19 september 1922.
Dana Zátopková fick ingen medalj i OS i Melbourne 1956, men det fick hennes vän och landslagskollega, diskuskastaren Olga Fikotová. Hon van guld och efter OS ville hon gifta sig med sin amerikanska pojkvän, släggkastaren Hal Connolly. Det här var inte helt enkelt under kalla kriget, men Emil Zátopeks kontakter i kommunistpartiet kan ha spelat in när de båda fick tillstånd att vigas i Prag 1957, med makarna Zátopek/Zátopková som vittnen. Efter bröllopet flyttade Olga Fikotová till USA. Hon ville då fortsätta att representera Tjeckoslovakien i OS, men det gick inte kommunistpartiet med på. Hon fick därför aldrig möjlighet att försvara sin guldmedalj.
Släggkastaren Hal Connoly vann också han guld i OS i Melbourne. Hans karriär varade längre, men han nådde aldrig samma nivå igen. 1975 skilde han sig från Olga Fikotová för att året efter gifta om sig med en annan friidrottare, amerikanskan Pat Daniels. Hon har inte skördat stora framgångar på friidrottsarenor, snarare utanför dem.
Pat Daniels var femkampare, men efter avslutad karriär blev hon coach. Det är som coach för Evelyn Ashford som hon har gjort sig mest känd. Evelyn Ashford är kanske en av friidrottsvärldens mest bortglömda stjärna, trots att hon vunnit flera OS-guld. Det började med att hon skulle varit storfavorit till OS-guld på 100 m i Moskva 1980, men det olympiska spelet bojkottade USA så det blev inget med den tävlingen för hennes del.
1984 gick OS i Los Angeles och Evelyn Ashford skulle stå som vinnare på den prestigefyllda distansen 100 m. Vid OS i Los Angeles svarade länderna från Ryssland och Östeuropa på amerikanernas bojkott fyra år tidigare i Moskva och konkurrensen var inte lika hård som den skulle varit om deras atleter hade varit med. Några veckor efter OS-guldet skulle Ashford sätta världsrekord på distansen, den här gången med konkurrens från bland annat östtyskor. Pat Daniels, numer Connolly, har skrivit om sin adepts storhet och att hon hade en särskild löpteknik med framåtlutande som gjorde henne så snabb.
Inför OS i Seoul 1988 var konkurrensen hårdare och både USA och Östblocket deltog i tävlingarna. Då var det dock dags för en inhemsk konkurrent till Evelyn Ashford som skulle sätta käpparna i hjulet för fler individuella guldmedaljer, Florence Griffth Joyner. Det flesta minns kvinnan som sprang med långa målade naglar och alltid ett leende på läpparna och som susade ifrån allt och alla. Hon hade ett silver på 200 m från OS i Los Angeles, men det var året 1988 som var hennes år. Men efter att ha dansat ifrån konkurrenterna en sommar, försvann hon helt. Hon dog sedan i sömnen tio år senare, endast 38 år gammal.
Evelyn Ashford och hennes före detta coach Pat Connolly vittnade i den amerikanska senaten 1989 inför senator Joe Biden, att flera amerikanska friidrottande kvinnor dopade sig inför OS 1988. Evelyn Ashford hävdade att hon kände till minst två amerikanska guldmedaljörer som laddat upp in för OS med anabola steroider. Vilka detta var, har hon dock aldrig sagt. Samtidigt har Florence Griffith Joyner varit föremål för dopingspekulationer sedan hon satte sina världsrekord på 100 och 200 meter. De tester som gjordes då visade inga tecken på doping och Griffith Joyner och hennes make och tränare Al Joyner har förnekat alla anklagelser. Rekorden står sig än idag.
I Seoul 1988 fick Evelyn Ashford nöja sig med silver bakom Griffith Joyner. Tillsammans tog de guld på 4×100 meter. Ashford var även med det vinnande laget på 4x100m i OS I Barcelona 1992. Efter det avslutade hon sin karriär.
Hanna Lager
