Under sommaren återkommer NU:s Hanna Lager i en artikelserie om idrott som på ett eller annat sätt kan kopplas till politik. Förra veckan handlade det om proffsboxning och idag är temat en annan sport som också är farlig. NU har pratat med gymnastiktränaren Tina Sahlén.
Många tragiska historier från idrottens värld handlar om systematisk doping bakom järnridån, men det finns även andra, helt fruktansvärda, historier därifrån. En handlar om gymnasten Jelena Muchina som 1980 skulle ta världen med storm och bringa berömmelse till Sovjetunionen, som stod värd för 1980 års olympiska spel.
Det Jelena Muchina skulle göra var en extremt svår övning, som hon skulle vara den första kvinna att klara av. Momentet gick ut på att från hög höjd landa på nacken som i en kullerbytta. Hon var inte helt frisk från en skada, men OS närmade sig och hon tvingades av sina tränare att träna istället för att rehabilitera sig. Resultatet blev helt förödande för Jelena Muchina. Hon landade på hakan och bröt nacken. Hon dömdes till ett liv i rullstol och dog endast 46 år gammal, som en följd av olyckan.
Idag är momentet förbjudet inom gymnastiken, eftersom det anses för farligt. Detsamma gäller andra moment som Jelena Muchina och exempelvis Olga Korbut, mer känd som ”Sparven från Minsk”, haft med i sina program.
Jag träffade Tina Sahlén, tidigare medarbetare på Riksidrottsförbundet och numera stabschef hos idrottsminister Jakob Forssmed, samt själv aktiv som tränare inom gymnastiken. Vi pratade om farliga moment inom gymnastiken och hur det kommer sig att sporten valt att förbjuda dem.
– I gymnastiken upplever jag att man har ett väldigt högt säkerhetstänk. När man lär ut de här svåra, svåra volterna har man börjat med något som vi kallar för förövningar inom gymnastiken. Man börjar alltid med lätta saker för att sen kunna gå vidare, förklarar Tina Sahlén.
Det krävs också kompetens att lära ut olika övningar. Med andra ord fungerar mycket annorlunda idag, både i Sverige och internationellt, jämfört med vad det gjorde i Sovjetunionen på 70- och 80-talen. Inom gymnastiken pratar man om att tränarna har licens för att träna vissa moment.
– Utbildningarna är uppbyggda efter att vissa volter exempelvis är på en A-kurs och andra volter är på en B-kurs, C-kurs eller D-kurs. Detta är för att garantera att de som lär ut de här svåra volterna har rätt kompetens och ser till att gymnasten har rätt förutsättningar som till exempel styrka, smidighet, grundövningar och så vidare. Min upplevelse är att gymnastiken ligger långt framme när det kommer till säkerhet.
– Det var till exempel populärt ett tag att göra höga dubbla volter och landa i en kullerbytta. Det är en övning man tagit bort, men sedan dess är min bild inte att man är på väg att förbjuda fler volter.
Övningen där man landar på nacken förbjöds för kvinnor på 90-talet efter att den utförts till perfektion av unga kinesiska gymnaster och för män långt senare, 2017. Gymnastik är en bedömningssport och domarna kan också styra sina poäng så att man inte uppmuntrar farliga övningar.
– Domarna ska inte ska premiera volter där man ser att gymnasten kanske inte är riktigt redo för den här övningen. Det ska inte löna sig att sätta en gymnast på golvet, låta hen snurra en volt som hen kanske egentligen inte riktigt behärskar.
– Det straffar sig till exempel hårdare om du landar direkt på rumpan och inte landar på fötter. Då gör domarna bedömningen att gymnasten inte övat tillräckligt på volten för att tävla med den. På det sättet så tycker jag att man har jobbat med att tänka på både tränings- och tävlingsmomentet.
Gymnastik ser ut att vara en farlig sport, även om de farligaste momenten har förbjudits. Är det så farligt?
– Jag tycker att man rätt ofta som gammal gymnast möter det här, att det ser så farligt ut. Folk frågar också om det är mycket skador. Jag tror att det kanske också är för att det är svårt för människor att relatera till gymnastiken och att göra svåra övningar med svåra namn. Till skillnad mot en duktig fotbollsspelare som skjuter en boll i mål, som jag tror att alla kan relatera till. Jag tror att redan från början så har nog folk en del förutfattade meningar om att det här med volter måste vara livsfarligt.
– Man brukar skämta om att gymnaster är som katter, att man alltid landar på fötterna. Men det kan ju självklart inte tas för givet att det blir så. Man tränar väldigt medvetet och stegvis för att komma till de svåra volterna och man lägger även in träningsmoment som handlar om kroppsuppfattning. Till exempel tränar vi ”escape routes”. Det handlar om att till exempel lära sig känna i en volt att oj, här har jag nog för lite fart, jag behöver avsluta volten eller jag behöver försöka landa på rygg och inte försöka landa stående för då gör jag illa mig.
– I en gympahall finns också säkerhetstänk. Det står alltid en tränare och hjälper till när någon övar på något moment. Jämför det med när folk slängde upp sina ungar på en studsmatta utan nät, när det blev populärt att ha sådana i sin trädgård.
Det kanske ligger nära till hands att tro att det blivit lättare inom gymnastiken eftersom svåra moment förbjudits och att flera diktaturer som fått fram duktiga gymnaster nu inte längre är diktaturer, så som DDR och Rumänien. Rumänska Nadia Comaneci gjorde ett felfritt program på bommen under OS 1976 och belönades med 10p.
Hur skulle det programmet stå sig idag?
– Skulle en gymnast idag köra hennes program så skulle de inte vinna VM-guld eller OS-guld, de skulle inte få full poäng som hon fick. Går man tillbaka och tittar på 70- och 80-talen så är det en blandning av att det delvis är enklare övningar jämfört med idag, men det har också att göra med att det är bättre redskap idag. Och att det också är faktiskt duktigare gymnaster.
Många inom gymnastiken är mycket unga. Särskilt i damklassen. Nu finns det gränser för hur ung man får vara när man tävlar, men trots det är många mycket unga. Sedan försvinner de unga gymnasterna snabbt och är inte längre med och slåss om medaljerna i de stora mästerskapen. De är ersatta med nya yngre förmågor.
Är man som bäst som gymnast när man knappt blivit tonåring?
– Nej, jag skulle säga att det handlar om att det varit en tradition och kultur i vissa länder där man har haft en, enligt mig, ganska skev bild av att är man liten och lätt eller liten och stark så har du lättare att göra svåra saker. Jag tror att det är orsaken till att man i en del länder fick fram väldigt många unga gymnaster.
Det som också har påverkat är åldersgränserna för de olika mästerskapen.
– Det är klart att om du då har en åldersgräns på 13 år, då kommer du att ha länder som tränar väldigt hårt med tioåringarna för att de om tre år ska vara på den nivån och det där har man försökt gå ifrån. Jag vet att i Sverige har man jobbat med att höja åldersgränserna. Du ska inte vara senior när du är tolv år. Då får man tävla på ungdomstävlingar och sen på juniortävlingar för att efter det tävla på seniortävlingar.
Tina Sahlén berättar också att det visat sig att om man “peakar” senare som gymnast kommer man också att hålla längre, eftersom man då kan ägna sig åt mer långsiktig träning.
– Det går inte längre att säga vilka åttaåringar som kommer att bli olympiska mästare. Det är positivt, och nu kan gymnasterna mer utvecklas i sin egen takt. När man driver dem för hårt, håller de inte länge. De är med på ett stort mästerskap och sen försvinner de ofta.
Sverige har inte haft några större framgångar inom gymnastik. Någon enstaka har kommit fram, men det blir nästan aldrig medaljer på stora mästerskap.
– Gymnastik är en extremt tidskrävande idrott. Du behöver träna väldigt, väldigt många timmar i veckan för att bli bra. Det är många olika grenar och otroligt många moment i varje gren. Det handlar inte bara om länder som har statsunderstödd idrott, utan även USA är en framgångsrik gymnastiknation. Där har de collegeidrotten där gymnastiken är en av de största sporterna.
– I Sverige är gymnastik en av de största idrotterna, men här har vi en helt annan bredd. Jag skulle säga att den här gymnastiken som man ser på TV eller på OS, den är ju inte så stor i Sverige. Det finns andra grenar, som truppgymnastik till exempel, där har vi lag som vinner EM-guld.
Tina Sahlén vill fokusera på att gymnastiken i Sverige också har en helt annan funktion än att enbart fostra elitgymnaster.
– Jag tror att gymnastiken, om man skulle gå bort från den här yttersta elittävlingsbiten, har en otroligt viktig roll för grundläggande motorik. Barnen lär sig krypa, åla och klättra. Med tanke på hur lite barn rör sig nuförtiden tror jag att lekfull gymnastik är jätteviktig ur folkhälsosynpunkt. Det finns en enorm bredd inom svensk gymnastik. Och man ska komma ihåg att man kan tränar och tävla på många olika sätt. Framförallt ska det vara roligt!
Hanna Lager
