DEBATT Så fick Sverige till sist en regering.
Liberalerna lyckades tillsammans med Centerpartiet utomordentligt skickligt lägga om kursen för svensk politik. Man kan andas ut när man inser att papperskorgarna på Rosenbad är fyllda med gamla promemorior som aldrig kommer att förverkligas. Men det tar tid att vänja sig vid att de som tidigare var våra politiska motståndare, nu är våra medspelare. Vi ska dock vara stolta över att vi gjort något som andra länder misslyckats med, nämligen att göra ytterkantspartierna irrelevanta. Men frågan är nu hur relevanta vi själva, Liberalerna, kommer att vara framöver?
Det går inte att sticka under stol med att Liberalerna befinner sig i ett historiskt utsatt läge och att den parlamentariska lösning som vi nu medverkat till innebär stora risker.
Liberalerna har fått en mycket otydlig roll. Att både fira att vi gick segrande ur förhandlingarna och fick igenom mest politik i januariöverenskommelsen och samtidigt försöka profilera oss som ett oppositionsparti är en mycket svårlöst kommunikativ ekvation.
Många av de liberala hjärtefrågorna i överenskommelsen kommer att behöva utredas. Det är inget konstigt med det. Men regeringskansliets beslutsmaskineri och utredningsväsendet rullar inte på av sig själv. Det väntar en stor uppgift i att bevaka, driva på och följa upp varje punkt som beslutats och det försvåras av att Liberalerna inte sitter med i regeringen.
Med all respekt för att det finns många fantastiska coverband. Men sällan överträffar de originalen. Lika lite kan en vänsterregering spela rollen som en mittenregering, på riktigt. Nog hade det varit både tydligare och tryggare om liberaler hade haft ansvar för att genomföra politiken. Dessutom finns det områden som inte omfattas av överenskommelsen, så som EU- och utrikespolitiken och det är olyckligt att dessa kommer att skötas av de rödgröna partierna framöver. Och det är väl ingen överdrift att säga att det är något svårsmält att Margot Wallström kan sitta kvar som utrikesminister som om ingenting har hänt. På det hela taget finns en stor risk för att Social-demokraterna plockar rosorna och att vi får ta riset.
I svårigheterna ryms också möjligheter.
Att bryta upp från Alliansen var ett stort och svårt beslut. Men det visade på styrka och principfasthet. Att stå upp för sina värderingar är en långsiktig investering i trovärdighet.
Vi måste visa väljarna att vi både kan och vill, mer. Liberalerna behöver därför snabbt jobba fram en ny strategi, som bottnar i det faktum att det politiska landskapet har förändrats. Vi behöver ett uppdaterat program och ännu bättre förslag än de vi gick till val på och som just håller på att genomföras. Vi behöver ompröva våra prioriteringar och förtydliga vårt uppdrag. Globalisering, digitalisering, klimatförändringar, migration och en åldrande befolkning är exempel på utmaningar som berör precis hela Sverige.
Att förhandla fram en ny kurs för svensk politik visade på duglighet. I en tid där grundläggande liberala värderingar är hotade, måste det vara ett Liberalt partis främsta uppgift att finnas på varje arena och i varje sammanhang där man kan göra skillnad. Liberalerna är de facto ett av riksdagens minsta, men mest inflytelserika partier idag, men vi måste också visa att vi är ett av de mest intressanta.
Karin Karlsbro
Vice ordförande L Stockholms län
