Att marknaden naturligt skapar balans mellan efterfrågan, utbud och kvalitet är något som låter rimligt. Men det gäller inte allt. Det handlar om att vissa saker helt enkelt inte är lönsamma men att deras funktion i en demokrati motiverar betydelsen med annat än ekonomisk lönsamhet.
Just nu ser vi att man skär ner på folkbildning som ett tydligt exempel. Såklart är jag inte ett fan av twerkingkurser eller fusk när det kommer till nyttjande av skattemedel. Men jag ser också följderna av en nedmonterad folkbildning.
Folkbildningen måste nu tänka på att det ska finnas en starkare ekonomi kopplat till det man erbjuder. Körer, cirklar och öppna möjligheter att lära försvinner ganska snabbt. Istället blir det utlysningar av medel som styr vad innehållet blir. Det är här demokratin påverkas.
Är det bara jag som ser betydelsen av att vem som helst kan ta del av folkbildning? Att medel styrs mot utsatta grupper har sin betydelse men med de minskade anslagen mot folkbildning så finns det inte utrymme för folkbildning för alla, fritt utan styrning. Är det meningen att folkbildningen ska nappa på utlysningar om återvandringsenheter där det satsas mängder?
Det finns också en demografisk aspekt. Ser vi till Norrland exempelvis så har folkbildningen kämpat i år för att kunna tillgodose föreningar att fritt få verka i lokalerna, körer att ljuda och folk från olika delar av samhället att naturligt mötas. För mig är det vad folkbildning är. Till skillnad från annan bildning så handlar folkbildning inte om att enkom lära sig ett hantverk, språk eller uttryck. Det handlar om att olika människor möts och lär av varandra, perspektiv, tillvägagångssätt och samvaro.
Nu hotas folkbildningen på landsbygden och i mindre städer och risken är att folkbildning enbart kommer att finnas i storstäderna. Dessutom drivs den av lönsamhetskrav och riktade utlysningar.
Jag ska ärligt erkänna att jag aldrig varit en kulturvurmare. I en intervju om kultur har jag bland annat sagt att jag hellre vill ha bra vård än dyr konst på väggarna för att visa var prioriteringar ligger. Trots det måste jag reagera när jag ser hur det ekonomiska begränsningarna nedmonterar folkbildning men framför allt demokratin.
Elise Backman ansvarar för upphandlingar på Folkuniversitetet Västernorrland och tidigare riksdagskandidat för Liberalerna.
