Nu har jag julmusik i högtalaren så ofta som möjligt. Varför ens försöka vara med i Whamageddon? Låten ”Last Christmas” är ju ett underbart hopp tillbaka till 80-talet. Alla kan nynna med och god smak är ingen parameter i mitt julfirande.
Ibland är livet svårt och världen känns hopplös, men så kommer årets växlingar. Julen är ett långt firande när det är som mörkast och vi behöver det som mest. Det finns något trösterikt i säsongernas regelbundenhet. Livet är i vissa stycken förutsägbart. Söker vi efter kopplingar till dåtid och framtid så finns det i traditionernas rytm.
Pepparkakshus med barnen, florsocker på golvet och när alla andra tröttnat limmar jag ihop det sista själv. När Non stopen ska pryda taket kommer små fötter tassande igen. Doften av nejlikor instoppade i apelsiner. Det gör lite ont i fingrarna så det blir sällan fler än två stycken. Julens dofter kastar sig som en madeleinekaka in i hjärnans luktcentrum. Det enda som kan konkurrera för min del är det första nyklippta gräset, det doftar sommarlov och skolavslutning.
I det vardagliga lunket finns inte julens pockande mys. Nu tar vi oss tid att ses. Det finns aldrig en så bra anledning att träffas som att det snart är jul. Glöggen kladdar, men är så perfekt när det är kallt ute. Pepparkakor med ost och fikon, en kombination som måste komma från paradiset.
Julen kan, om vi väljer det, vara en tid för återhämtning och samvaro. Den kommersiella julen är pyntet utanpå. Det kan addera glitter, men det är inte kärnan. Det har kanske aldrig varit så viktigt att aktivt ta hand om sin mentala hälsa, stänga av och prioritera vad som är viktigt i livet.
Julen kan vara en tid för reflektion, för promenader och sömn. Det är fint att ha möjlighet att fira med vänner och familj, närvarande i nuet och inte i det digitala diset. Från första advent till trettonhelgen finns mängder av sätt att leva ut både kreativitet och andlighet. Lättillgängligt, traditionellt eller nyskapande.
De mörka vintrarna i norra Europa kräver ljus och mys. Hade inte julen funnits hade vi behövt uppfinna den. Nu kan vi luta oss tillbaka i rytmen av åren som kommer och går. Julen, den består.
Själv ger jag mig frikort att överdosera på saffran. Jag plockar in orimliga mängder murgröna och ris. Alla ljusstakar åker fram och ljus tänds varje kväll. Granen får vänta till lille julafton. Snart nog kommer Hans Gruber att trilla ner från Nakotomi-skrapan. Då är det jul igen.
Malin Henriksson har tidigare drivit trädgårdsbutik, varit liberal kommunpolitiker i Simrishamn och regionpolitiker i Skåne, och arbetat som tjänsteman för Liberalerna i Stockholms stadshus.
