När jag läste regeringens förslag till budget för nästkommande år var det inte utan en viss nedstämdhet och uppgivenhet, precis som när jag läste Tidöavtalet. Visst finns det liberala inslag såsom en rekordsatsning på våra barn och unga i förskolan och skolan samt fler utbildningsplatser i vuxenskolan för att möta efterfrågan. Vi kan även se flera brottsförebyggande åtgärder och skattesänkningar för fler. Men dessa ljusglimtar lyser svagt i det annars mörka och mycket konservativa förslaget. I regeringens budget är liberalismens grundläggande värderingar inte längre en självklarhet, i stället har de kommit att ifrågasättas och förminskas. Det är som att bevittna en tragedi från första parkett.
Liberalerna är ett parti som bygger på socialliberala principer. Vi ska vara garanten för mer frihet, öppenhet och tolerans. Vi ska försvara varje individs frihet att själv forma sitt liv och ta ansvar för det. Vi har en stolt tradition av att stå upp för och driva igenom liberala reformer som allmän rösträtt, jämställdhetsreformer och av att skapa förutsättningar för alla medborgare att få en ärlig chans i livet.
I Liberalernas Sverige har varje individ friheten att vara den hen är, älska den hen vill – samtidigt som det ska finnas ett starkt skyddsnät för den som behöver stöd. Liberalernas Sverige är ett öppet och tolerant samhälle där vi tillsammans hjälper människor som behöver skydd.
Delar av regeringens budget och Tidöavalet innehåller samhällsförändringar som är helt främmande för mig. I förslag efter förslag som presenteras under regeringssamarbetets flagga, har vi inom Liberalerna puffats allt längre bort från det som är min och mitt partis värdegrund. Offentligt anställda som inte undantas i utredningen om informationsplikten, visitationszoner som ska etableras och kvoterna för de mest utsatta flyktingarna – däribland kvinnor och barn – som ska minskas drastiskt. Skatten på fossila bränslen ska sänkas samtidigt som klimatfrågan är viktigare än någonsin. Införandet av särskilda boenden för asylsökande, minskat bistånd och nu också minskade anslag för folkbildningen – som tidigare varit en av Liberalernas kärnfrågor. Listan kan göras längre.
Att påstå att ”Liberalerna är garanten för att skydda friheten” borde inte bara vara retorik utan en självklar sanning. Men just nu ekar de orden tomma. Det verkar snarare som att vi inom Liberalerna i den här regeringen har blivit dörrmattan som andra partier trampar på i sin jakt på politiska poäng.
Jag har full förståelse för att det i förhandlingar handlar om ett givande och tagande. Av egen erfarenhet vet jag att man ibland behöver ta till hårda kompromisser. Jag har själv gjort avsteg från min vilja i viktiga frågor för att få till samarbeten. Men min inre kompass har också visat att det går att ändra sig och backa när den röda linjen är nära att korsas.
Det är dags att visa att det finns gränser för vad vi kan acceptera inom Liberalerna. Vi måste återta vår roll som garanten för en fri, öppen och tolerant demokrati. Tillsammans måste vi forma vår berättelse om friheten i en modern tid. Vi har möjligheten – och ansvaret – att göra det nu. Liberalerna är det blå partiet med det röda hjärtat och som oppositionsparti kan vi vara just den garant som vi har lovat våra väljare.
Jennie Claesson är Liberalernas kommunalråd i Uppsala och
ordförande Liberalerna Uppsala kommunförening.
