Arbetsgivare vill ha anställda med hög närvaro och som arbetar effektivt. Den önskan går ut över gravida som får långsiktigt lägre inkomster och kan göra att de släpper tanken på en karriär. Det skriver Markus Klinton i en ny doktorsavhandling.
”Om jag säger att jag är gravid kanske jag inte får jobbet och jag måste ju ha det för att inte få lägsta föräldrapenning.”
Berättelserna i Markus Klintons doktorsavhandling i företagsekonomi pekar på dilemmat mellan graviditet och arbetsliv. Arbetsgivarna vill ha närvarande anställda medan barnafödande snarare leder till frånvaro, minskad arbetstid och andra prioriteringar än ett effektivt arbetsliv.
– Arbetsgivare försöker så långt det går kontrollera i förväg om den sökande kommer att vara närvarande och aktiv och då blir gravida ett övertydligt exempel. De behöver inte berätta, men det finns en moralisk press att göra det, säger han.
Antagandet att unga kvinnor ska få barn drabbar även dem som inte är gravida och antagandet görs oavsett om individen tänker vara föräldraledig kort eller lång tid, om hon kommer att deltidsarbeta eller inte, dela vård av sjuka barn eller inte och oavsett engagemang i arbetet.
Förväntningarna om närvaro på arbetsplatsen leder till att gravida hemlighåller att de ska få barn och att de försöker tona ner sin roll som avvikande.
Viljan till närvarande anställda påverkar också hur mammorna värderar sig själva – ofta kommer de fram till att de inte duger till en yrkeskarriär. De ställer om till modrande, ett begrepp som myntats av professorn och filosofen Ulla M Holm, att inför sig själv säga att jobbet inte alls är det viktiga längre.
Markus Klinton lyfter fram ett sådant exempel i avhandlingen.
– Jane säger att hon älskar sitt jobb som receptionsansvarig på ett hotell. Men hon får en kämpig graviditet och här genomgår hon en resa, från att säga att hon älskar sitt jobb övergår hon till att ”jobbet kommer i andra hand, barn är viktigast”, och det redan innan barnet är fött.
– Jag vet inte hur det gick sedan i hennes fall, men det blev sannolikt en lång föräldraledighet, mycket vab, deltid, att hon satsar mindre på jobbet, får sämre karriär och sämre pension.
När mödrar värderas ner i arbetslivet blir moderskapet ett alternativ till karriär att satsa på, menar han.
Markus Klinton menar att det här är ett demokratiskt dilemma. Alla förväntas försörja sig själva och samtidigt behöver samhället och arbetsgivarna reproduktion för att få framtida arbetskraft.
– Hela systemet med löneförsörjning och föräldraförsäkring ger en strukturering av att kvinnor väntar barn eller förväntas vänta barn. Och det inordnas i lön och socialförsäkringar.
I sin avhandling ”Det rationella och det normala – om lönearbetets logik, praktik och etik”, Örebro universitet, har Markus Klinton tittat på de rättsfall som Diskrimineringsombudsmannen har drivit i Arbetsdomstolen. Men avhandlingen bygger också på dagböcker och diskussionstrådar på sajter för gravida och föräldrar på internet.
Där finns funderingar som:
”Jag är gravid och ska gå på anställningsintervju, ska jag berätta?”
”Jag berättade för chefen som skällde ut mig.”
”Jag ska på personalfest. Hur ska jag göra för att dölja att jag inte dricker alkohol?”
Det finns också positiva exempel, säger Markus Klinton, men avhandlingen handlar om de fall där det blir en konflikt.
På 1970-talet gjordes många reformer för att göra det lättare och mer lönsamt för kvinnor att arbeta.
– De reformerna var rätt i sin tid och ökade möjligheten att arbeta, men nu har vi nått vägs ände. Vi har ett orättfärdigt system där kvinnor engagerar sig i reproduktionen och tillför en ny generation arbetare, men blir straffade. Och vi kommer att få leva med de här orättvisorna i form av lägre pensioner i 40 år framåt och längre om inget görs.
Han menar att samhällskalkylen inte räknar med den produktivitet som barnafödande innebär och det gör att kalkylen blir fel.
– Det blir ett utnyttjande av dem som står för omsorgen. Vi måste utvärdera det system vi har och uppfinna samhället igen, säger Markus Klinton.
IFAU – Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering – presenterade i mars en rapport om att ojämn föräldraledighet bidrar till att kvinnor har svårare än män att uppnå höga löner.
”Att ta ut föräldrapenning hänger samman med en sämre löneutveckling. Det är särskilt tydligt i det högsta inkomstskiktet. Löneutvecklingen blir lägre ju längre tid man är hemma. En extra månad med föräldrapenning var år 2008 korrelerat med 0,7 procent lägre lön för de 10 procent högst betalda kvinnorna” skriver IFAU.
För de 10 procent högst betalda männen är effekten ännu högre: en extra månad med föräldrapenning korrelerat med 1,5 procent lägre lön. Peter Skogman Thoursie på IFAU spekulerar i att det kan bero på att de här männen har valt att prioritera familjen mer eller på att arbetsgivaren inte satsar lika mycket på den som går emot normen.
Markus Klinton pekar i sin tur på att män såväl som kvinnor drabbas och att det centrala är att se över hur föräldraledighet inte ska straffas ekonomiskt.
Markus Klinton tar ibland med sin mamma när han föreläser om den här frågan. Hon gjorde karriär när barnen var i övre tonåren och tog igen vad hon missat i inkomst, löneutveckling och pensionspoäng.
– Men det går ju inte för alla. Jobbar man i vården till exempel så finns inte den möjligheten, säger han.
Karin Thorsell
Artikeln publicerades i NU nr 14 2015
