På ett sätt är det naturligtvis fullständigt absurt att en hel rad länder så gott som samtidigt spårar ur, när det gäller transrättigheter. Det är en liten grupp personer som berörs – även om den förvisso nu växer en del när fler börjar identifiera sig själva under någon del av det brokiga trans-paraplyet.
I femtio år har transpersoner i regel fört en tillvaro i skuggan av samhällets ointresse. Det har mer handlat om en outtröttlig kamp för resurser till transvården och att, långsamt, långsamt, få sjukvården att ta till sig nya rön om transvården. Ofta åratal efter att de presenterats.
Plötsligt har det svängt – och svängt rejält till det sämre. I Storbritannien har flera rättigheter att kunna erkännas som det kön personen identifierar sig som nu rullats tillbaka. Det är samma sak flera delstater i USA.
Sverige har till stor del varit förskonat i flera år och vi kan ju förstås också säga att vi ännu så länge inte är i närheten av att faktiskt rulla tillbaka några rättigheter. Problemet är dock att vi heller inte har kunnat ta något steg framåt, vilket vi försökt göra under bra lång tid eftersom vår lag är föråldrad. I stort sett alla våra grannländer har redan tagit dessa steg, men här tvekas det även på målsnöret.
Det här är en viktig fråga inte minst den enkla anledningen att så väl delar av den röd-rosa vänstern som den yttersta högern förenas i transmotståndet. Om inte liberaler tar striden här, när ska den då tas? Hur långt ska liberalismen retirera innan det blir dags att möta det dubbla hotet?
Samma konservativa delstater där transmotståndet är som djupast, riktar nu in sig på att även rulla tillbaka rättigheter för homo- och bisexuella. Och det är även här abortmotståndet är som djupast. Och det är ingen slump.
Liberaler ställer sig gärna bakom slagord som ”min kropp, mitt val”, i abortdebatten. Och där ryms en av de kärnfrågor som ligger bakom motståndet mot såväl hbtq-rättigheter som aborträtten. Viljan att begränsa och styra över andras kroppar – att samhället ska få ta sig rättigheter att tvinga på den enskilda människan ett visst sätt att vara, uppträda, leva och se ut.
Det finns visserligen skillnader i vilka ideal som den transexkluderande radikalfeminismen och den värdekonservativa högern vill tvinga på människor – med de är fullt beredda att slåss tillsammans för att kunna tvinga fram något av det, efter decennier av ökad individualism och personlig frihet.
Transpersoners rättigheter baserar sig på många liberala principer. På att alltid, alltid utgå från den enskildes perspektiv. Och på att hens frihet bara ska begränsas om någon annan människa riskerar att skadas. Inte om hon upprörs eller känner sig kränkt av andras livsval. Det är principer väl värda att vårda och försvara.
