Det kan inte rimligen finnas något mer än taffligt spelad ”förvåning” kring Kalla faktas avslöjande om SD:s trollfabrik. Det är ju långt ifrån första gången Sverigedemokraterna – eller något SD närstående medieföretag – har varit ute i tassemarkerna och beslagits med gränslösa beteenden och påverkansförsök under falsk flagg.
Tyvärr är den förutsägbara reaktionen att de kommentatorer, ledarsidor eller politiska influencers som vi redan visste var emot allt samarbete med SD återigen säger att ”en gräns har överskridits” och kräver att avstånd tas och samarbete bryts. Det är inte bara förutsägbart, kritikerna missar också helt målet.
Kalla Faktas avslöjande var att Sverigedemokraterna har anonyma konton och ljuger om det. Det hade varit intressant att höra hur Åkesson försvarat sig kring det. När kritiken istället handlar om skämt kring LVU-kampanjen, ja då lämnat man öppet mål och ger sig in i en diskussion man inte kan vinna.
Var är egentligen kritikernas mål? Att Sverigedemokraterna blir mindre eller att regeringen avgår? Det förstnämnda kommer tyvärr inte att lyckas om vi fokuserar på fel saker. Å andra sidan är det lätt att tro att det enbart är det andra det handlar om, för alla vet ju egentligen att ingen som vill samarbeta med SD. Ingen vill det nu och det har aldrig funnits någon som velat.
Det är dussintals länder som gått samma väg som Sverige, innan Sverigedemokraterna ens kom över 4 procentsspärren. I alla dessa har, med tiden, de populistiska och främlingsfientliga partierna i någon mening normaliserats parlamentariskt. När de finns där måste partierna förhålla sig till dem.
Det finns de som anser att partier ska lova sina väljare att de inte ska ens försöka att genomföra sin politik, om det kräver SD:s stöd. Så fungerar nu inte partier och det har stått klart ända sedan S gjorde upp med SD om att bryta ut en del av budgeten 2013.
Ett tag såg det ut som om Centern kanske kunde klara den lindansen, men att C höll näsan över spärren i opinionen, ser så här i efterhand mer ut som det berodde på Annie Lööfs popularitet än deras val av strategi. Nu under Muharrem Demirok befinner sig Centerpartiet i ett nästan lika utsatt läge som Liberalerna, men utan chans till politisk inflytande. Graden av desperation i centerledarens utspel är därefter.
Det är 14 år sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, men tydligen har mycket lite hänt under den tiden. Frågan är om inte den enorma uppmärksamhet SD fått enbart för avslöjandet av deras trollarmé under uppbyggnad, inhöstat mer uppmärksamhet och ökat deras inflytande mer än själva operationen någonsin skulle ha kunnat åstadkomma. Förmodligen kan SD härmed känna sig trygga med att deras väljare går till valurnan den nionde juni.
