Jag föddes strax efter första oljekrisen. Sedan kom andra oljekrisen, varvskris, tekokris. En period av kasino- och bubbelekonomi följt av den stora 1990-talskrisen. Mina första 20 år var inte direkt de bästa i Sveriges ekonomiska historia.
Under samma period genomgick Sverige däremot en oerhörd kulturell utveckling. Jag växte upp med sirapslimpan ”Limpa” från Konsum och en blinkande pil i hörnet på teverutan när det började ett program på den andra kanalen. När jag flyttade hemifrån fanns ett mycket bredare utbud av musik, teve och mat, utlandsresor började bli dramatiskt mycket billigare och det blev möjligt att starta friskolor med en annan pedagogik än den kommunala. Några år senare slog internet igenom med en helt ny tillgång till texter och tankar.
Hur vi mäter framsteg är förstås subjektivt. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att traditionella ekonomiska mått spelar en särskild roll. Ett rikare och billigare kulturutbud kan inte finansiera vare sig livets nödtorft eller en välfärdsstat.
Efter 1990-talskrisen har Sverige haft en rekordartad ekonomisk utveckling. Medianlönen har stigit enormt. Flera ekonomer är ändå oroade över den svaga återhämtningen efter finanskrisen 2008. Återigen är vi mitt i en period av ökad tillgång till kvalitetskultur (och mer lättviktiga saker) med Spotify, HBO och filmer över internet, ännu fler restauranger etcetera. Men det är i stor utsträckning tjänster som inte påverkar ekonomin som helhet så mycket och därför inte ger utrymme för materiella förbättringar.
Förhoppningsvis är de tillväxtsiffror som vi ser nu bara lugnet före stormen. De investeringar vi gör i mobiltelefoner, sakernas internet, artificiell intelligens och mycket annat har potential att ge produktivitetsökningar i delar av ekonomin som väger tyngre i kronor räknat, som byggande, livsmedel, vård och så vidare.
Ekonomerna är oeniga på den här punkten. Vissa menar att den teknik som nu växer fram snart kommer att förändra hela ekonomin, andra menar att det inte alls går att jämföra med ångmaskinen eller elektrifieringen. Det närmaste årtiondet lär vi se vem som har rätt. Oavsett utfallet ska vi inte glömma allt det som vi redan har fått, som inte kan räknas i pengar.
Andreas Bergström
