Könskontroverser är inget nytt inom idrotten. Många av de fall som uppmärksammats har handlat om människor som är intersex. Tommy Lundberg, docent i fysiologi, argumenterar för att den manliga puberteten ska vara avgörande för huruvida man ska få tävla i damklassen.
OS i Paris i somras var ett fantastiskt mästerskap på många sätt. Om man bortser från katastrofen med förorenat vatten i Seine, fanns det inte mycket att klaga på gällande arrangörslandet. Det som dock hade kunnat skötas snyggare av Internationella Olympiska kommittén (IOK) var hur man hanterade fallet med de två kvinnliga boxarna Imame Khelif från Algeriet och Lin Yu-ting från Taiwan.
Bakgrundshistorien är att både Imame Khelif och Lin Yu-ting diskades från VM 2023. Anledningen som det internationella boxningsförbundet (IBA) angav, var att de har utfört könstester och att de båda kvinnorna hade x och y-kromosomer, och därmed genetiskt sett skulle vara män. Testerna har inte offentliggjorts och IOK har underkänt dem. IOK har även brutit med IBA, som leds av ryssen Umar Kremlev.
De båda kvinnorna fick tävla i OS och efter Imame Khelifs första match brakade kritikstormen loss. Hennes motståndare, Angela Carini från Italien, gav upp efter bara några sekunder med hänvisning till att det var fara för hennes säkerhet om hon hade boxats. Italiens premiärminister Georgia Meloni var snabbt ute och sa att människor med manliga kromosomer inte skulle få tävla i damklassen. Umar Kremlev kontrade med att ge Carini över en halv miljon i prispengar som plåster på såren.
IOK gjorde vad de kunde för att rädda ansiktet, men med kända personer som JK Rowling och Elon Musk som drev på om de tävlande kvinnorna ”som egentligen var män” var det omöjligt att hindra den hatstorm som drabbade främst Imame Khelif. Alla tyckte olika saker i frågan och många på sociala medier verkade veta exakt vad hela handlade om. Faktum var att vi alla visste mycket lite.
Utan att slå fast att de två kvinnliga boxarna har x och y-kromosomer, har jag vänt mig till en forskare, Tommy Lundberg, docent i fysiologi, för att reda ut vilken betydelse kromosomerna har för deltagande i damklassen och vad det är som utgör de väsentliga skillnaderna mellan män och kvinnor. Tommy Lundberg har i vetenskapliga artiklar argumenterat för att det i damklassen inte borde räcka med att vara juridisk kvinna, eftersom det är den manliga puberteten som är avgörande.
– Jag tror att de flesta förstår att man inte bara kan gå på vad passet säger, speciellt inte i en sport som boxning som är väldigt beroende av fysik. Där finns också en säkerhetskomponent, vilket det inte finns i alla sporter.
I debatten har de som försvarat kvinnorna i boxningsringen med att fysiska fördelar finns på flera håll, inte bara genom större muskelmassa. Det är en enorm fördel att vara lång i sporter som basket och volleyboll, men den orättvisan har vi accepterat. Det spelar inte heller någon roll hur mycket man tränar, oavsett vem du är så är det just nu omöjligt att hoppa lika högt som Armand Duplantis. Det krävs med andra ord inte bara träning, utan även talang.
– När det kommer till idrottskategorisering handlar det om kroppar, inte om några pappersdokument eller känslor. Därför vi har ålderskategorier och könskategorier. I vissa sporter finns viktklasser och så finns det parasport för funktionshindrade, säger Tommy Lundberg.
Varför är det just den manliga puberteten som är avgörande?
– Killar och tjejer är till viss del olika innan puberteten men det är i samband med puberteten som det sker en tydlig separering mellan killar och tjejer i idrottsprestation. Man kan härleda till det till de biologiska skillnader som framträder under puberteten. Det handlar inte minst om kroppsstorlek och muskelmassa, men även storlek på andra organ som hjärta och lungor.
– Om man genomgår en manlig utveckling så har man en enorm fördel i idrott och det är därför som vi behöver en damkategori eller en tjejkategori, som är skyddad från den här fördelen. Det har ju inte med idrottslig skicklighet eller talang att göra att man har genomgått en manlig utveckling och är man. Så om vi ska kunna ge OS-medaljer till den absolut bästa kvinnan och den absolut bästa mannen så måste vi ha två kategorier.
– Vi tycker att de är lika duktiga, men mannen kommer att vara mellan 10 och 40 procent bättre, beroende på vilken sport man tittar på. Därför måste vi hålla damklassen fri från den här manliga fördelen, säger Tommy Lundberg.
Det här betyder att inte heller transkvinnor skulle kunna tävla i damklassen. Idag gäller olika regler för olika idrotter och det har förekommit att kvinnor med för höga testosteronnivåer har fått ta mediciner för att får tävla.
– Vi forskare menar att det inte fungerar. Medicin försämrar bara prestationsförmågan lite grann. Till exempel minskar muskelmassan hos otränade transkvinnor med 5 procent efter ett år och inte så mycket mer efter det. Då är det väldigt stor skillnad kvar.
– Det är som ett kokt ägg. Har man en gång kokat det så är det kokt. Puberteten medför många permanenta förändringar och kroppslängd och skelettbenen går ju inte att medicinera bort. Därför menar vi att man inte kan använda nuvarande testosteronnivåer som regel.
Ett känt fall inom friidrotten som varit en följetång i många år är 800-meterslöparen Caster Semenya från Sydafrika. Hennes fall har kommit upp i idrottens skiljedomstol (Cas) och då har det blivit känt att hon genomgått en manlig pubertet. Före fallet hamnade i skiljedomstolen fick Caster Semenya genomgå många och ofta förnedrande undersökningar och hon hängdes ut i pressen.
Detta får såklart inte upprepas om idrotten ska ha legitimitet. Hur ska man avgöra vilka som ska testas?
– Jag och 31 andra forskare har publicerat en artikel där vi kommer fram till att det är att föredra att alla testas. Man har gjort så tidigare, men slutade efter OS i Atlanta 1996. Problemet på den tiden var att man inte var riktigt beredd på att hantera de här få fallen där det kunde slå lite fel.
– Vi menar inte att det här ska vara det enda avgörande testet, men vi menar att det ska vara en bred screening. I de sällsynta fall där någon med X och Y-kromosom vill tävla i damklassen, får man följa upp med vidare utredning.
Hur är det med de personer som föds med en x och en y-kromosom, genomgår de alltid en manlig pubertet?
– I 99,98 procent av fallen så gör de det, men det finns ovanliga x och y-avvikelser som inte är förenat med den här manliga prestationsfördelen. Det gör det svårt att enbart testa för det.
– Man kan vara helt androgeninsensitiv, som det kallas, och det betyder att man har testiklar och producerar testosteron, men att kroppen inte kan använda det här testosteronet. Då får man en betydligt mer typisk kvinnlig kroppslig utveckling. Det samma gäller Swayers syndrom som är väldigt komplext. Det är två tydliga exempel där det skulle kunna slå fel då om man bara testade för x och y.
Som det har sett ut de senaste åren har individer fått bli frontfigurer för någonting som de förmodligen gärna hade sluppit. I vissa fall kanske de själva fått veta något om sig själv de inte visste. För det är möjligt att bli så gammal som 20 utan att veta om att man har x och y-kromosomer.
– Ja, det förekommer. Det har förekommit något i enstaka fall i Danmark, bland annat. I det fallet hade man helt enkelt inte reagerat på utebliven menstruation. Annars upptäcks det normalt i puberteten, om inte förr.
Forskarna förespråkar inte att pubertetsregeln ska gälla inom alla sporter, utan där den det finns en fördel med att vara född till man. Det finns idag sporter som inte är könsseparerade, såsom ridsport och det finns andra sporter, såsom skytte, där den fysiska styrkan inte är avgörande, som inte är relevanta för könstester. Med andra ord kan inte samma regler gälla för all idrott. Vad som däremot behövs är att tydligt ledarskap.
– Jag tycker att det är bristande ledarskap från förbunden när enskilda idrottskvinnor pekas ut. Man måste ju kunna tänka ett steg framåt ibland. Det är flera svenska förbund som fortfarande skulle vara helt oförberedda på om den här typen av händelser skulle dyka upp. Sedan finns det andra som har ganska okej regelverk nu om man jämför med andra länder.
Fenomenet med könskontroverser i OS och VM är inget nytt. Redan på 30-talet var det personer i damklassen som det var olika kontroverser kring. Förr i tiden kunde det vara integritetskränkande när de tester man hade var att titta om kvinnorna hade snippa, medan det idag bara handlar om en topsning. De elitidrottsmän och -kvinnor som idag är aktiva dopingtestas många gånger, så de torde vara tämligen vana vid tester.
Om internationella förbund skulle gå på forskarnas linje kvarstår bara hur tidigt man ska testa personer, men Tommy Lundberg tror i vilket fall inte att man ska testa barn.
Hanna Lager
Ingenting nytt inom idrotten
Könskontroverser är inget nytt inom idrotten. Många av de fall som uppmärksammats genom tiderna har handlat om människor som är intersex. Vissa har identifierat sig som kvinnor, andra som män. 1966 började man med könstester, något man slutade med inför OS 2000.
Stella Walsh var en polsk-amerikanska som tävlade i friidrott på 30-talet och vann medaljer. Hon mördades i samband med ett bankrån 1980 och obduktionen visade att hon hade XY-kromosomer och hon har blivit känd som en av historiens största fuskare inom idrott. Senare har det framkommit att hon förmodligen var intersex och att hon levt som en kvinna i hela sitt liv.
Dora Ratjen, eller rättare sagt Heinrich Ratjen, tävlade för Tyskland i höjdhopp under OS i Berlin 1936. Han var född med oklara könsorgan och växte upp som en flicka. 1938 blev han arresterad i Wien, misstänkt för att vara en man i kvinnokläder. Han erkände nästan på studs att han var en man. Konspirationsteorier säger att nazistregimen tvingade Dora Ratjen att ställa upp, trots att han inte var kvinna, för att annars hade de fått skicka en judinna till OS. Det har skildrats i en film (Berlin 36). Historiker har sagt att sannolikheten att nazisterna kände till att Dora var en man, är mycket liten.
Systrarna Tamara och Irina Press från Ukraina, var två friidrottare med manliga drag som det spekulerades kring. När könstester infördes 1966, slutade båda systrarna tvärt, vilket ökade spekulationerna.
Den polska friidrottaren Ewa Kłobukowska förvann från friidrottscenen 1967 utan förklaring, men det kom senare fram att hon inte klarade ett könstest. Året efter födde hon en son. Hon har inte fått internationell upprättelse, men i Polen har hon hyllats för sina framgångar.
Maria José Martínez-Patiño från Spanien diskades inför OS i Seoul 1988 efter ett könstest. Hon har en x och en y-kromosom, men har inte genomgått en manlig pubertet. Hon fick upprättelse rent idrottsligt bara tre månader senare, men det privata priset hon fick betala var enormt högt.
På senare tid är det Caster Semenya som stått i fokus för könskontrovers hon har gått till domstol för att få tävla. Det var efter hennes framgångar som friidrottsförbundet bestämt att kvinnor med höga testosteronnivåer måste medicinera ner dem.
