I juni 2013 inleddes förhandlingar mellan EU och USA om ett frihandelsavtal, Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP). De senaste månaderna har arbetet intensifierats. Från EU:s sida sker det under ledning av handelskommissionären Cecilia Malmström.
Avtalet kan få positiva effekter på tillväxt och jobb på båda sidor av Atlanten. Därför är den högljudda kritiken mot det planerade avtalet från europeiska vänstergrupper, med stöd av en del EU-parlamentariker och regeringar, mycket oroande. Kritikerna skjuter främst in sig på det föreslagna investeringsskyddet, Investor-State Dispute Settlement (ISDS).
Det är ingen hejd på det elände som skulle uppstå. Trots att Cecilia Malmström och andra EU-företrädare gång på gång har understrukit att det aldrig kommer på fråga att tumma på viktiga lagar inom miljö och hälsa, så fortsätter anklagelserna om att investeringsskydd skulle hota demokratin och rättstaten. Daniel Suhonen med flera skrev i mars på DN Debatt att ISDS ”utmana(r) politiska beslut och indirekt hämma(r) staters förmåga att stifta nya lagar”. Jonas Sjöstedt hävdar TTIP innebär att ”demokratin försvagas”.
Det märkliga är att motsvarande kritik saknas då det gäller ISDS-regler i befintliga handelsavtal eller i det avtal som nyligen är framförhandlat med Kanada. Därför är det svårt att frigöra sig från tanken att det för en del kritiker inte är bokstavskombinationen I-S-D-S som är problemet utan bokstavskombinationen U-S-A.
För internationella handelstvister finns respekterade regler inom ramen för WTO. Men WTO saknar regler för tvistlösning i investeringsfrågor. Dessa hanteras i stället i bilaterala avtal. I dag finns ungefär 3 000 bilaterala investeringsavtal. EU-länderna är avtalspart i över hälften och Sverige har 66 egna avtal. Genom Lissabonfördraget överfördes ansvaret inom investeringsområdet från de enskilda medlemsländerna till EU-nivån 2009.
Sedan över 100 år tillbaka finns särskilda skiljedomsinstitut som löser inversteringstvister. Stockholms Handelskammares skiljedomsinstitut (SCC) är världens näst största skiljedomsinstitut. Sedan början av 1990-talet har knappt 300 internationella investeringstvister avgjorts i världen. Kritikerna mot ISDS har dock inte kunnat ge något enda exempel på att en avkunnad skiljedom har haft sådana negativa effekter som de nu larmar om.
Investeringsskydd behövs för att utländska investerare ska ha samma skydd mot expropriering och godtycklig diskriminering som inhemska investerare har i ett land med godtagbar rättsäkerhet. Hur omfattande kompensationsrätten ska vara avgörs inte av ISDS-systemet i sig utan av hur det aktuella handelsavtalet utformas.
Varför kan inte tvister lösas i domstol i värdlandet? Genom skiljeförfarande kan tvistlösning göras av en neutral instans som inte riskerar att otillbörligt gynna någondera parten. Ingen part behöver uppträda på motpartens hemmaplan och därmed behöva anpassa sig till motpartens språk eller till värdlandets regler för hur processer ska genomföras.
Ett skiljedomsförfarande går dessutom snabbare än en domstolsprocess och när väl beslutet är fattat kan en skiljedom verkställas i över 150 länder, vilket inte kan ske på samma smidiga sätt med en dom från en allmän nationell domstol. ISDS-systemet utvecklas successivt. I det nya avtalet med Kanada finns bland annat regler om öppenhet som är mer långtgående än vanliga domstolsprocesser.
Många investeringsavtal träffas med stater som har bristande rättssäkerhet. Enligt Advokatsamfundets vd Anne Ramberg kan investeringsskyddsavtalet mellan Sverige och Saudiarabien nu kunna komma väl till pass. Att vägra svenska företagare visum kan ses som diskriminering och alltså bryta mot investeringsavtalet. Utan ISDS-klausulen hade företagen varit hänvisade till samma institutioner som dömde den saudiske liberale bloggaren till tio års fängelse och 1 000 piskrapp.
Även i länder med en utvecklad rättsäkerhet kan det finnas berättigad oro för att de allmänna domstolarna inte alltid hanterar investeringstvister på ett neutralt och rättssäkert sätt, inte minst i de amerikanska delstater som tillämpar jurysystem i sådana mål.
Men de som motsätter sig ISDS bryr sig nog oftast inte om sådana detaljer. Deras avsikt är att sätta käppar i hjulen för frihandeln. Därför behövs det fler röster som står upp för att ett frihandelsavtal mellan EU och USA, med ett tydligt investeringsskydd.
Anders Johnson och Birgitta Rydell
