DEBATT Så blev det till sist en regering. Inte den jag önskade och inte den jag hade röstat på om jag haft möjlighet, på partiråd och liknande. Jag hade föredragit att Liberalerna släppt igenom Ulf Kristersson och därefter gått i opposition.
Jag har läst överenskommelsen, vilket många som har synpunkter på den inte verkar ha gjort. Där finns krav på många utredningar. Det är dock inte någon ”blåsning”, utan kommer sig av att vi har utredningstvång för nya reformer i Sverige. Men där finns också preciserat när skarpa förslag ska läggas som proposition från regeringen eller i vilken budget ett specifikt förslag ska finnas med. Ett papper är ett papper, men så långt det räcker är detta försett med hängslen och svångrem.
Politiken, främst den ekonomiska, skiftar tydligt till en mer liberal riktning. I vissa fall längre än vad regeringarna Reinfeldt mäktade med eller ville. Det kan också finnas en fördel i sig att det är Socialdemokraterna som får banka igenom strukturreformer av svensk arbets- och bostadsmarknad och sänka marginalskatterna. Det brukar hålla längre och risken för återställare minskar.
Så politiken är bra för Sverige de kommande fyra åren.
För Liberalerna tror jag ändå att det var ett strategiskt felbeslut. Det beror förstås delvis på mina premisser. En av dem är att jag vill ha en borgerlig fyrpartiregering med majoritet eller pluralitet efter valet 2022. Jag tror att utsikterna för det har kraftigt försämrats. Vill man att Liberalerna och Centerpartiet permanent ska byta block till vänstersidan så ser det förstås annorlunda ut.
Många moderater har arbetat hårt och målmedvetet dessa fyra månader för att stöta bort Liberalerna och Centerpartiet, framför allt på sociala media. De vill helt enkelt inte ha Alliansen som bas för borgerlig politik utan föredrar Moderaterna ensamma (eller med Kristdemokraterna) med stöd eller samarbete från Sverige-demokraterna. Motkrafterna emot en sådan utveckling försvagas nu. Finns det ett etablerat nationalkonservativt projekt i samarbete med Sverigedemokraterna vid nästa val kommer det att bli omöjligt för Liberalerna och Centerpartiet att komma tillbaka och återskapa Alliansen.
Liberalerna kommer att få problem med regeringsfrågan i nästa val oavsett var man väljer att ställa sig. Att inte ge besked är ett problem i sig då det är viktigt för många väljare. Att säga att man vill ha en borgerlig regering kommer inte uppfattas som trovärdigt och att säga att vi vill ha en socialdemokratisk kommer att stöta bort våra borgerliga väljare. Centerpartiet som i grunden är ett pragmatiskt maktparti klarar det dilemmat bättre.
En annan pikant detalj är att stora delar av Liberalernas partiprogram kommer att vara genomfört av Socialdemokraterna vid nästa val, förutsatt att de hedrar överenskommelsen. Vi behöver tycka något även 2022 och om det ska vara hyggligt väl förankrat hos medlemmar och väljare så måste arbetet med det börja omedelbart. Ni som redan är trötta på för-nyelse – den har bara börjat.
Men det är knappast ytterligare arbetsgrupper för ytterligare sakpolitik som behövs i första hand. Vi måste ställa oss frågan: ”Om inte Liberalerna funnes – skulle vi vara tvungna att uppfinna det då?”. För min egen del hade jag nog varit ganska nöjd i ett av de andra partierna. Därför behöver vi staka ut en plats i det politiska landskapet som gör Liberalerna unikt och omistligt.
Den förnyelseprocess som pågick under den förra mandatperioden höll fred inåt men ledde inte till någon principiellt ny -position. En sådan positionsförflyttning kommer att göra ont, men är nödvändig. Det måste bli slut på politiska positioner som kommit till som en kompromiss för att göra två disparata falanger lika missnöjda. Vill vi överleva och vara relevanta så måste heliga kor ledas till slaktbänken.
De mätningar som kommer nu och visar på sjunkande stöd tillmäter jag inte så stor betydelse. Det hade sett likadant ut om partiet valt den väg jag ville i regeringsfrågan. Men på lite sikt måste Liberalerna förstås ur den negativa spiralen som kommer av dåliga mätningar och börja framstå som en vinnare igen.
Niklas Frykman
Tidigare riksdagskandidat och
gruppledare i Eskilstuna
