ANALYS. NU är på plats under Almedalsveckan och Liv Näslund analyserar partiledartalen. Torsdag eftermiddag var det Vänsterpartiets Nooshi Dadgostars tur att prata.
Att man skulle behöva vänta till näst sista Almedalsdagen för att höra ett bra partiledartal. Under torsdag kväll lyckades Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar skapa konflikt utan att tramsa, visa upprördhet och vision utan posering och – vilket har visat sig inte vara en självklarhet i partiledargänget – hålla tal utan att tappa bort sig.
Dadgostar komplicerade inte saker i onödan. Hon gick upp på scenen och romantiserade folkhemmet och valde konflikt i ekonomiska frågor snarare än kulturfrågor. Det borde ha varit Magdalena Anderssons tal. Det kändes som att Dadgostar själv förstod det när hon på scen konstaterade att förslag om att hissa svenska flaggor överallt – som Socialdemokraterna föreslog tidigare i veckan – är småsaker i jämförelse med de ekonomiska reformer som Sverige behöver.
Sedan var det förstås, ur liberal synvinkel, dåliga vänsterreformer som föreslogs under talet. Och man har en riktigt skev verklighetsbild om man tror att det är vänsterpolitik som får mänskligheten att “sätta sin fot på månen och utradera svält”. Men det är en annan sak. Nooshi Dadgostar levererade inför sin målgrupp. Det är befriande med någon som varken trasslar in sig i känsloyttringar man inte riktigt bottnar i eller tar sekundära politiska konflikter.
Liv Näslund
Läs Liv Näslunds analyser från partiledartalen:
Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiet
Daniel Helldén, Miljöpartiet
Magdalena Andersson, Socialdemokraterna
Ulf Kristersson, Moderaterna
Muharrem Demirok, Centerpartiet
Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna
Johan Pehrson, Liberalerna
