Det riskerar att bli svårare att bilda en alliansregering i framtiden, efter att Ulf Kristersson i en intervju med Expressen sagt att han kan tänka sig ett budgetsamarbete med Sverigedemokraterna. Det tycker majoriteten av de över 200 liberalpartister som besvarat NU:s enkät.
Moderaterna och Kristdemokraterna har skärpt tonläget steg för steg ända sedan januariavtalet ingicks. Så sent som för ett år sedan, uteslöt moderatledaren fortfarande ett mer organiserat samarbete och regelrätta förhandlingar om till exempel budgetfrågor tillsammans med Sverigedemokraterna.
Och många medlemmar i Liberalerna befarar nu att det kommer att bli svårare att forma en ny alliansregering tillsmmans med de två borgerliga partierna.
Men det var förmodligen inget oväntat. Och inte heller försvårar det för Liberalerna att bryta januariavtalet, om det skulle krävas.
Så svårtolkat är resultatet av den enkät NU skickade ut till drygt 300 personer, främst ordförande i föreningar och förbund inom Liberalerna på fredagen. Enkäten gav 207 svar, väldigt nära tvåtredjedelar vilket är en hög svarsfrekvens och kanske skvallrar om att många ser detta som en viktig fråga.
Enkätens första fråga löd:
”Tycker du att Ulf Kristerssons uttalande om budgetsamarbete med SD förändrar förutsättningarna för samarbete med Moderaterna på riksplanet i nuläget?”
60,4 procent av de svarande tyckte det, medan 37,2 procent svarade nej på frågan. 2,4 procent vill inte besvara frågan.
Detta styrks också genom svaren på enkätens tredje fråga: ”Gör uttalandet det svårare att i framtiden bilda en alliansregering?”
Här var det 53,6 procent av de svarande som valde alternativet ”Ja, svårare men kanske inte omöjligt”. 19,8 procent gick ännu längre och svarade att det blir omöjligt att göra det.
20,3 procent menade dock att ”Nej, det ändrar inte så mycket”
5,3 procent uppgav att de inte kunde bedöma och en procent att de inte ville svara.
Sammantaget ger detta förstås möjlighet till olika tolkningar. Kan de drygt 50 procenten förlika sig med tanken givet att en möjlig uppgörelse med M och KD erbjuder fortsatta garantier att utestänga SD till exempel?
Hur många av dem skulle hellre sälla sig till de knappt 20 procenten som menar att det blir omöjligt?
Någon långtgående tolkning av resultaten går inte att läsa ut, men det finns en oro som omfattas av många av de svarande, i de båda frågeställningarna.
Det finns dock ingen överhängande fara för att Liberalerna ska förlora sitt inflytande och sin bästa förhandlingsposition, tycks många ändå mena.
Enkätens andra fråga handlade om möjligheterna att bryta januariavtalet, ifall det skulle bli påkallat, nu såg sämre ut.
Här gick meningarna isär. Ett knappt flertal, 47,3 procent, svarade nej. Alltså att förutsättningarna inte försämrats.
Men nästan lika många, 45,9 procent svarade att förutsättningarna nu blev sämre.
Andelen som inte ville besvara denna fråga var 6,8 procent.
Valet kan naturligtvis spegla hur respondenterna värderar möjligheten att behålla ett inflytande över politikens utformning jämfört med att inte vara bunden vid några överenskommelser utan kunna profilera partiet utan reservationer.
Det stora flertalet var även negativa till att, som ett alternativ, stärka samarbetet med regeringspartierna.
Fråga fyra i enkäten löd:
”Gör uttalandet att Liberalerna bör försöka stärka samarbetet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet?”
På det svarade 65,7 procent nej.Ett mycket tydligt utslag. Bara en fjärdedel av de svarande, 25,1 procent, kunde tänka sig den möjligheten. 9,2 procent ville inte svara.
Något som också tydligt avvisades i svaren på enkäten, var utsikten att ett framtida närmande till SD skulle vara oundvikligt.
64,7 procent svarade nej på frågan. Andelen som svarade att ett sådant närmande nog blir verklighet, var lika stor som på den föregående frågan, 25,1 procent. 10,1 procent ville inte svara.
Frågan löd ”Gör utvecklingen ett närmande till SD oundvikligt?”
Det ska noteras att frågeställningen att ett närmande är oundvikligt ju inte implicerar att den utvecklingen är önskvärd. Men det stora flertalet besvarar den nekande, oavsett.
Det har varit två turbulenta år för Liberalerna. Möjligheten att hantera den dubbla sitsen som både oppositionsparti, i vissa avseenden, och som samarbetsparti med inflytande över budget och avtalde frågor, har inte varit enkel att hantera.
Att nu både Ebba Busch och Ulf Kristersson valt att uttrycka att de kan tänka sig att förhandla direkt med Sverigedemokraterna påverkar de kommande två åren, därom är en stor andel av de tillfrågade överens.
I huvudsak finns också en tydlig majoritet bakom att ändå hålla en dörr öppen för en möjlig alloiansregering i framtiden, beroende på hur en sådan kan se ut och hur den kan begränsa riskerna att bli beroende av Sverigedemokraterna. Samarbetet med S och MP bör fortsätta, men inte fördjupas.
Om så behövs kan partiet fortfarande kliva av januaravtalet.
Ulf Schyldt
