NU fikar med Erik Ullenhag

Han lämnar politiken när han står på topp. Många har undrat varför. NU fick en pratstund med den före detta gruppledaren, före detta ministern, före detta partisekreteraren och den före detta Luf-ordföranden med mera.

Erik Ullenhag har just avvecklat nästan alla sina uppdrag och lämnat över gruppledarskapet i riksdagen till kollegan Christer Nylander och rollen som ekonomisk-politisk talesperson till Mats Persson. Och bostadsförhandlingarna med regeringen är nedlagda. Nu återstår bara ett par saker att avsluta samt  att städa ut riksdagsrummet. Den 1 september tillträder han som ambassadör i Jordanien.

Hur känns det?

– Det känns jättekul med en ny utmaning. Jag har alltid velat jobba utomlands och att få den chansen nu passar bra privat. Samtidigt är det vemodigt att lämna för jag har så väldigt kul. Jag är glad att jag inte har stannat så länge att jag är less på politiken, för det är jag verkligen inte.

– I grunden tror jag att politiken mår bra av att folk går in och ut. Men min egen livsfilosofi har inte riktigt funkat här.

Vad har varit mest spännande under alla dina politiska år?

– Jag har ju haft många olika roller och varit med om mycket. Det som man tycker är mest lärorikt i efterhand var ofta jobbigt när man var mitt uppe i det. Som dataintrångsskandalen. När jag tillträdde som partisekreterare hade vi ju precis kommit in i regeringen samtidigt som jag skulle ta hand om personalen och ställa om en organisation, som mådde dåligt, eftersom partiet hade backat och många fick sluta. Den processen var jobbig, men samtidigt lärde jag mig väldigt mycket.

Du var också integrationsminister under fyra år. Hur ser du på den tiden?

– Det var en enorm lyx att ha en roll där man gjorde skillnad bara genom att träffa människor. Jag hade en plattform där jag kände att jag kunde göra nytta.

– Jag är stolt över att vi flyttade hela frågan kring integrationen från omhändertagande till fokus på jobb liksom arbetet med vit-boken som är en upprättelse för romerna. En annan framgång var lagen om att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering. En fråga som jag inte trodde att vi skulle gå i mål med, men som -betyder mycket för människor med funktions-nedsättning.

Åren i regeringskansliet följdes av ett stort valnederlag. Hur kände du inför detta?

– Valnatten var lite av en chock, framför allt därför att jag fram till fredagen före valet trodde att det skulle gå bättre. Alliansen hade rätt mycket positiv spinn mot slutet, men tyvärr hamnade den i rätt hög grad hos Moderaterna.

– Jag kommer särskilt ihåg första mötet efter valet med den nya riksdagsgruppen och skillnaden i stämning bland dem runt bordet. Det hade kommit in ett antal nya ledamöter med raka ryggar för vilka äventyret just hade börjat och som hade en enorm vilja att göra något. Det blev en vitamininjektion. Jag insåg att då var det dags att sluta deppa.

Hur ser du på Liberalernas uppgift nu?

– Ett liberalt partis stora utmaning i dag är att stå upp för att det i -morgon kan bli lite bättre. Just nu är det domedagsprofeternas julafton i det politiska systemet. Folk har en bild av att allt ska bli sämre och det kokar i synnerhet ned till -flyktingfrågan. Vi måste klara att se att det är rätt stora möjligheter med att ett land växer när människor kommer hit. Vår uppgift är att stå upp för en framtidstro. Klarar du inte att leverera framtidstro då har liberalismen förlorat, vilket vi såg när britterna nu röstade för att lämna EU. Liberaler kan inte och ska inte tävla i domedagsprofetior.

Förra veckan röstade ni i riksdagen om just skärpta asylregler och Liberalerna har fått mycket kritik för sitt agerande i frågan. Vad säger du om det?

– Det är en sorglig tid som vi lever i när regeringen genomför en flyktingpolitik som syftar till att ligga på EU:s absoluta mininivå. Därför valde Liberalernas riksdagsgrupp att lägga en egen motion där vi sade nej till stora delar av regeringens proposition.

– Om vår motion hade vunnit hade det betytt bland annat ja till familjeåterförening och nej till regeringens mycket korta tillfälliga uppehållstillstånd (13 månader). Vi föreslog tre år i stället.

– Regeringen försökte också backa på vår uppgörelse om att ta emot 5 000 kvotflyktingar, men här lyckades vår ledamot i socialförsäkringsutskottet Emma Carlsson Löfdahl få majoritet för vår liberala linje.

– Jag har stor respekt för att det finns partivänner som är kritiska mot att vi liberaler har sagt ja till exempelvis identitetskontrollerna och ett par av de andra tuffa besluten som vi har varit med och fattat. Men låt oss tillsammans ta striden för den kanske allra viktigaste frågan, att barn på flykt ska ha rätt att återförenas med sin familj.

Ångrar du något som du har gjort som politiker?

– Jag skrev en artikel 2007 om att Centerpartiet var på väg att bli det mest högervridna av de fyra borgerliga partierna. Den ångrar jag. Jag var också motståndare till Öresundsbron av miljöskäl och menade att man ”spelade rysk roulett” med Östersjön som insats. I efterhand ser man att bron har lyft hela regionen.

– Jag tror för övrigt att politiken mår bra av att du ibland kan byta åsikt i olika frågor. Men som det är i dag blir det tyvärr lite för stort om man gör det.

Har du aldrig funderat på att byta parti?

– Nej, det har aldrig funnits i min tankevärld mycket beroende på Folkpartiets historia. Liberaler och frisinnade har nästan alltid landat rätt i de stora stridsfrågorna.-Efter Brexit känns behovet av liberala partier i Europa ännu mer angeläget.

Hur ser du på din nya roll som ambassadör?

– Diplomatrollen är enormt spännande. Jag hoppas att kunna göra mycket på jämställdhetsområdet. Jordanien är ett land med mycket stora jämställdhetsutmaningar, men har ändå en vilja att göra något åt det.

– Jordanien blir också alltmer intressant som land i takt med att det går dåligt i omvärlden. Många organisationer flyttar nu sin verksamhet till Amman på grund av detta. Få vet också att Jordanien och Israel är de två största mottagarna av bistånd från USA, bland annat för stabiliteten i regionen. Det finns också stora behov av att trycka på för demokratiska reformer och mänskliga rättigheter.

Tänker du lära dig arabiska?

– Jag ska i alla fall försöka, även om det kommer att bli svårt.

Slutligen, kan du tänka dig att komma tillbaka till politiken någon dag?

– Jag tror aldrig att man ska stänga dörrar helt…

 

Lena Hallerby

Dela med andra
Linn Friman
Linn Friman