ANALYS. NU är på plats under Almedalsveckan. Liv Näslund analyserar partiledartalen. Sist ut är Liberalernas partiledare Johan Pehrson.
Efter många skärmutspel som inte alltid har känts som självklara delar av den liberala berättelsen landade Johan Pehrson rätt när han under fredagskvällen klev upp på Almedalens scen. Pappaångest – ordet som följde genom hela partiledartalet – ramar in det liberala engagemanget för skolan och jämställdheten på ett utmärkt sätt. Men det behandlar också föräldraansvar, som var temat för partiets utspel några timmar tidigare, och dåligt samvete över barns skärmtid.
Det duggande sommarregnet tog uppehåll när Johan Pehrson började sitt partiledartal. Han berättade personligt om sin yngsta sons student och den våg av sund ångest som kan skölja över en förälder en sådan dag. Funderingar kring om man gjort tillräckligt för att ens barn ska få trygghet, frihet och så stora chanser som möjligt i livet. Ångest över när man glömt fråga hur det gick på provet, eller när man varit frånvarande i andra delar av livet. Han konstaterade att den där ångesten vittnar om att man bryr sig – och det borde fler pappor göra. “Det finns fler bra mammor än det finns bra pappor” och “det vore bra om fler kände pappaångest”, hördes från scenen.
Efter några minuter kom regnet. Och det var inte längre duggregn. Stora tunga droppar föll ner över den inte så stora kvarvarande Almedalspubliken. Men Johan Pehrson bar upp det där. Pappaångesttalet är kanske det bästa jag hört från honom. Ingenstans kom han av sig och någon klok medarbetare måste ha varit hård med att han faktiskt inte får gå ifrån manus den här gången. Ofta passar det att Pehrson visar sin humoristiska sida. Det gjorde han inte i särskilt stor utsträckning under fredagens tal – och det var helt rätt. Tonen här var en annan. Bekymrad, genuin.
Tidigare under fredagen presenterade Liberalerna sitt förslag om att skolor ska kunna skriva föräldrakontrakt med föräldrar till barn som har stora problem i skolan. Förslaget är ett sätt att synliggöra det delade ansvar som finns för barns skolgång. Steget mot ett tydliggjort föräldransvar är bra. Och den socialliberala berättelsen blev plötsligt så mycket enklare att förstå där på pressträffen, när Johan Pehrson och skolminister Lotta Edholm talade om hur ungas livsmöjligheter hänger ihop med deras skolresultat, vilka i sin tur är nära sammankopplade med saker som psykisk hälsa, skärmtid, sömn och rörelse.
Det är bra att Liberalerna belyser de här frågorna – och från politikens håll är det är bättre att göra det genom stärkt föräldraansvar (det hade gärna fått skrivas in i skollagen) än genom mer klumpiga utspel om att politiskt reglera skärmtid. Här har Liberalerna en distinktion att göra, men också en viktig roll att fylla. De kritiker som uttryckt att de senare utspelen är mer av populism klarar själva inte av att visa trovärdig bekymmersamhet över problemet med att många barn far illa av för lite sömn, för mycket skärmtid och föräldrar som inte påtalar att det är dags att läsa läxorna eller röra på sig.
Nästan hela talet ägnades åt detta och skolfrågan i stort. Mot slutet lämnades skolan för tal om nyttan Liberalerna gör i regeringen och konstaterandet att Tidösamarbetet “inte är en dans på rosor”. Det var en defensiv och helt onödig del. Som Andreas Johansson Heinö, statsvetare på tankesmedjan Timbro, konstaterade på X/Twitter tidigare i veckan: “Ett tal blir inte bättre ju fler ämnen som betas av. Jag skulle vilja höra ett tal som vågar dröja kvar i ett ämne, en berättelse”.
Länge tänkte jag att Pehrsons tal skulle bli veckans första tal som inte gick i fällan att prata om flera olika osammanhängande saker. Så blev det ju nästan, men det hade varit härligt kaxigt att våga fullfölja den ambitionen. Skolan är den liberala berättelsen. Den är stor nog i sig själv. Pappaångesten är tillräcklig. Den är mer än så, faktiskt ett perfekt socialliberalt ord för vår tid.
Nästa år öppnar Liberalerna Almedalsveckan. Då önskar jag mig samma talskrivare och trygga liberala berättelse, men än mer mod och kanske lite sol.
Liv Näslund
Läs Liv Näslunds analyser från partiledartalen:
Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiet
Daniel Helldén, Miljöpartiet
Magdalena Andersson, Socialdemokraterna
Ulf Kristersson, Moderaterna
Muharrem Demirok, Centerpartiet
Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna
Johan Pehrson, Liberalerna
