Det brukar heta att opinionsundersökningar ska man inte bry sig mellan valen. Det är endast valresultatet som gäller.
Det stämmer, men samtidigt går det inte att förbise den Sifo-mätning som kom i den gångna helgen. Socialdemokraterna är nere på en rekordlåg nivå, långt under den så kallade Juholt-nivån som på den tiden ansågs katastrofal. 23,2 procent är den lägsta siffran för Socialdemokraterna sedan Sifo började mäta väljaropinionen 1967, alltså för nästan 50 år sedan.
Och kommentarerna och kritiken, inte minst från de egna leden, har inte låtit vänta på sig. Och den är nästan genomgående ganska så enhällig: Socialdemokraterna är i dag ett parti utan en politik!
Aftonbladets krönikör Lena Mellin, som har kommenterat svensk inrikespolitik i mer än 30 år, kallar regeringen för ”extremt valhänt”. Hon skriver att hon med fog kan säga ”att en mer förvirrad ledning för landet” har hon aldrig upplevt under dessa 30 år. Det är ord och inga visor. Och minst sagt oroande med tanke på att det nu krävs en handfast politik inte minst på integrationsområdet.
Och Daniel Suhonen, S-debattör och chef för tankesmedjan Katalys, spär på. Han vittnar om en uppgivenhet inom Socialdemokraterna. ”S har slutat att existera som parti”, säger han i en intervju i Svenska Dagbladet där han samtidigt kallar S för ett ”inaktiverat parti”.
S-märkta EU-parlamentarikern Marita Ulvskog är inne på samma linje.
Hon menar att väljarna förväntar sig mer när det gäller bland annat jobben och skolorna. ”Vi måste lägga in en högre växel”, säger hon i Aftonbladet. Ombilda regeringen och signalera nystart är hennes recept för att lösa krisen.
Men frågan är om Stefan Löfven är mannen att lösa detta. De senaste turerna kring Kommunal och utrikesminister Margot Wallström har inte gjort det lättare för honom.
Vad är då alternativet?
Muf-ordförande Rasmus Törnblom efterlyste häromdagen en gemensam alliansbudget redan i höst. Och KD-ledaren Ebba Thor Busch har tidigare varit inne på samma linje. Flera av Moderaternas länsförbund har också höjt rösten och menat att M-ledningen bör tvinga fram en regeringskris.
Men att tvinga fram en sådan redan nu vore troligtvis förödande för alla fyra partierna inom Alliansen. De behöver alla ytterligare tid för sitt interna förnyelsearbete. Först inför valet 2018 är det dags att börja samla sig igen.
Att Alliansen redan nu skulle ta över rodret är ingen lyckad lösning. Då riskerar man bara att hamna i ungefär samma situation som de rödgröna i dag med Sverigedemokraterna som tungan på vågen. Nej, det bästa vore nog att Socialdemokraterna bestämde sig för att började forma en egen politik, kastade ut Miljöpartiet ur regeringen och sedan sökte stöd för sina förslag över blockgränserna.
