I FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna slås det i artikel 19 fast att ”var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet” och att ”denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser”. Tryck- och yttrandefriheten är en demokratisk grundpelare och pressfrihet ingår oftast som en självklar del i de flesta definitioner av demokrati.
Detta har vi under lång tid tagit för självklart i Sverige. Förra året firade vi till exempel 250-årsjubileet av tryckfriheten.
Pressfriheten bygger nämligen på ett samhälles tryck- och yttrandefrihet. Det viktigaste är att det genom att trycka tidningar eller sända radio och tv ska vara möjligt att granska och kritisera de styrande – regeringen och andra som innehar olika maktpositioner – och förmedla information till medborgare.
I de allra flesta västländer är också pressfriheten en självklarhet. Men nu börjar vi ana att något icke önskvärt är på gång, inte minst i USA.
Redan under presidentvalskampanjen tog Donald Trump oroväckande steg för att kontrollera pressen. Han hotade att stämma tidningar för artiklar som var ”avsiktligt negativa” och förde fram ett förslag att ändra landets förtalslagar på ett sätt som skulle göra det möjligt att dra kritiska tidningar inför rätta. Donald Trump drog också tillbaka pressackrediteringen för Washington Post när han inte tyckte om tidningens rapportering från Trump-kampanjen.
Och allt sedan han tillträdde sitt ämbete i januari har detta fortsatt. Donald Trump twittrar nästan dagligen ut anklagelser om bluffmedier och fejknyheter. Senast i fredags stoppade Vita huset vissa utvalda medier från att delta i en presskonferens med Sean Spicer, pressekreterare i Vita huset. Tv-bolaget CNN inte fick delta liksom New York Times, Politico, Buzzfeed, men den högerpopulistiska sajten Breitbarts representant släpptes in.
Alla dessa händelser indikerar en oroväckande utveckling vad gäller pressfriheten i USA. Sedan 2013 har landet sjunkit 14 platser i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Landet låg förra året på plats 41 av 180 länder. (Sverige låg då på plats 10). Hur mycket USA kommer att rasa i nästa mätning återstår att se.
Men helt klart är att det som nu sker ”over there” också är oroande sett i ett svenskt perspektiv. Om Sverigedemokraterna skulle få inflytande på den svenska politiken kan mycket väl samma sak hända här. Partiets olika företrädare har flera gånger gett uttryck för liknande tankar. Kent Ekeroth har till exempel twittrat om att svensk media bör bytas ut och förra SD-riksdagsledamoten Anna Hagwall sade i höstas att hon ville att ”de små Bonnierska tidningarna i landsorten skulle gå under”.
Sverige är i dag ett av de länder där pressfriheten är som starkast. Låt oss slå vakt om detta genom att ständigt stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter.
