Under sommaren återkommer NU:s Hanna Lager i en artikelserie om idrott som på ett eller annat sätt kan kopplas till politik. Det här är den andra artikeln i serien och den handlar om sporttvätt. Förra veckan kunde ni läsa om supporterkultur.
Senast det var fotbolls-VM gick det i Qatar. Nyligen blev Saudiarabien utsedda till att få arrangera VM 2034. Det är länder helt utan fotbollstradition, men där man stoppar in stora pengar för att få synas i stora idrottssammanhang. Olof Lundh har skrivit om sportwashing, eller sporttvätt på svenska, i sin bok ”Templet i öknen” och NU har fått en pratstund med honom.
Olof Lundh är sportjournalisten som skrivit och debatterat ämnet sporttvätt i särklass mest i Sverige. I boken ”Templet i öknen” står fotbollen i centrum. Fotboll och det då stundande världsmästerskapet som skulle gå i Qatar hösten 2022. Boken har undertiteln ”Så köpte Qatar världens största sport” och vi får läsa om hur landet strategiskt sponsrat och mutat för att till slut få arrangera ett världsmästerskap i fotboll. I Dagens Industri har Olof Lundh skrivit mycket om ämnet, även när det kommer till andra sporter.
I boken får vi också läsa om alla de gästarbetare som skulle bygga upp arenorna och hur de behandlades. Bakom sponsring och snygga arenor skulle deras situation mörkas. Qatar lyckades i mångt och mycket med detta. Olof Lundh är en av mycket få som fortsätter att rapportera om missförhållanden i landet som tvättar sitt rykte med sport.
Jag får en pratstund med Olof Lundh för att reda ut vad sporttvätt är och hur det ser ut och vad man skulle kunna göra åt det.
– Sporttvätt brukar ju lite klassiskt kopplas ihop med en diktatur som på något sätt vill använda idrott för att man ska tänka på något annat. Men sporttvätt är mer än så.
– Egentligen finns det ingen riktigt vetenskaplig eller forskningsmässig definition av sporttvätt som jag föredrar, men det kan vara allt från att statliga Svenska spel vill stå på idrottsgalan för att visa att de hjälper ungdomsidrott samtidigt som de har en bot på 100 miljoner, till att visa upp östtyska dopade unga kvinnor för att visa att socialism var bättre än kapitalism.
– Det kan även vara att arrangera ett mästerskap och samtidigt äventyra sin ekonomi som Grekland gjorde i och med OS 2004.
Saudiarabien ska få arrangera fotbolls-VM 2034 och nu är det många som ser det problematiska i det och man pratar mer om mänskliga rättigheter än det gjordes 2010 när Qatar tilldelades VM.
– Så är det, men samtidigt är det business as usual. Nu är simning mindre sport än fotboll, men det var ändå för mig så otroligt uppenbart under sim-VM i Qatar 2024 att den här frågan har dött.
– Visst, Tidningen Ridsport bestämde sig för att inte åka till Riyadh och bevaka världscupfinalen. Men det är precis vad Saudiarabien vill. De vill att vi bevakar tävlingarna från håll så vi bara får med tävlingarna. Det är en dröm för sportvättarna.
Foto: Kristoffer Bengtsson
Olof Lundh vill bredda frågan och tycker att sporttvätt inte är en isolerad företeelse. Så länge Sverige handlar med dessa länder, blir det svårt att motivera varför idrottare ska bojkotta dem. Dessutom har Sverige öppnat en ambassad i Qatar.
– För mig är det, det ultimata hyckleriet. Vi har politiker som var med och öppnade ambassaden, som några år senare säger att vi ska bojkotta VM för att Qatar kränker mänskliga rättigheter. Det är så patetiskt så att jag saknar ord och jag förstår inte hur man kan vara politiker och stå för det.
– Det är samma sak i Tyskland när de protesterar. Deras inrikesminister sitter på läktaren med one love-bindeln* under VM och sen tre dagar senare skriver man det största energiavtal någonsin med Qatar. Vad ska qatarierna tänka? Är de dumma i huvudet i Europa? Ena dagen kritiserar de oss för fotboll, nästa dag vill de ha vår gas. Vi måste ha en rak linje.
En rak linje finns det absolut inte, menar Olof Lundh, och värre har det blivit efter idrottens bojkott av Ryssland.
– Bojkotten av Ryssland har förstärkt konflikten. Man brukar säga att fotboll ska förena, men så har det inte blivit. I arabvärlden undrar de varför de blir utsatta för kritik nu när västvärlden inte sa så mycket om Ryssland 2018. Vi vill ha deras gas och samtidigt kritiserar vi deras mästerskap.
Lundh lyfter även fram Israel-Palestinakonflikten och att kriget i Gaza har bidragit till klyftan.
– Fotbollen sa väldigt lite om Hamas terrorangrepp på Israel den 7 oktober och tystnaden är total om det som sker i Gaza. Jag tycker att tystnaden är så konstig. För mig finns det inget politiskt i att vara solidarisk mot offer oavsett om det är israeler eller palestinier. Man är ju solidarisk mot offren i Ukraina.
Olof Lundh anser att politik och sport inte går att separera, men menar också att det inte är så lätt som det verkar att ta politiska hänsyn. Han återkommer till hyckleriet har redan varit inne på.
– Under apartheidtiden handlade vi inte med Sydafrika och det är så man måste göra. Om vi bestämmer oss för att vi ska handla med dem och ha med dem att göra, ja då ska ju inte politiker komma och skälla ut idrottare för att de gör samma sak.
– Vi har pratat enormt mycket om Henrik Stensson som tackat ja till att spela golf i Saudiarabien och fått 500 miljoner för det, men att Marcus Wallenberg får massa pengar från Saudiarabien via alla sina företag, pratar vi desto mindre om.
I ”Templet i öknen” skriver Olof Lundh om idrottares attityder och att de ofta inte vill tänka på var de spelar eller utövar sin idrott. Han illustrerar det med ett exempel från en presskonferens 2012 där Tobias Hysén får frågan om han tycker att det är ok att spela i ett land där hans bror inte får utöva sin kärlek. Att det inte skulle vara ok, hade inte föresvävat Tobias Hysén.
2012 är ändå ganska länge sedan nu, hur ser det ut idag?
– Jag upplever att idrottare fortfarande vill inte prata om det. Men när det kommer till fotbollsspelare så måste man göra skillnad på kvinnor och män.
– Kvinnor har behövt slåss för sina rättigheter med allt från träningstid till ekonomi plus att de har en helt annan vana att prata om HBTQ-frågor. På herrsidan upplever jag att man är rätt trött på den typen av frågor och tycker att man bara spelar fotboll och inte vill bli ställda till svars för något.
Före VM i Qatar pratades det en del om att homosexualitet var förbjudet och vilka konsekvenser det skulle få för fansen. Frågan kommer att aktualiseras vid VM i Saudiarabien. Hur gick det, fick homosexuella åka dit, fast deras läggning är förbjuden i landet?
– Fifa sa att de kunde åka och att alla var välkomna, men det var ju inte så att Qatar ändrade några lagar. Då blev det ju en riskbedömning som var och en fick göra själv.
– Det har också blivit mycket uppmärksammat att David Beckham i efterhand har sagt att han pratat med folk i ett HBTQI-community i Qatar. De skulle enligt honom ha tyckt att VM varit fantastiskt, men det är ingen i som har klivit fram och sagt att han eller hon har pratat med David Beckham, så det hela är väldigt oklart.
Fotbollsspelare och andra idrottsmän och -kvinnor används i propagandasyften, men det är inte bara inom fotbollen. Vi har redan simning, golf och ridsport och även formel 1 satsas det hårt på i Qatar och Saudiarabien.
– Man kan säga att hela den här regionen har blivit som en bankomat för världsidrotten. Fler och fler idrotter sluter avtal med Saudiarabien.
– Det är talande i England att en medlem av Abu Dhabis kungafamilj äger Manchester City. Han är noga med att påpeka att det är hans privata förmögenhet och att det inte är Abu Dhabi som är ägare. Nu vill de vill även köpa engelska tidningar och brittiska politiker är på väg att stoppa det för att man är rädd för påverkan. Men det finns inget stopp att köpa klubbar och jag tror ju att en klubb har ett större inflytande än vad Daily Telegraph har.
– Det Saudiarabien nu gör är ju vad Qatar har gjort fast de gör det gånger tio. De har värvat Cristiano Ronaldo och många andra storstjärnor till enorma summor. De bara vräker ut pengar på ett sätt som gör att idrotten liksom inte kan hålla sig borta från den regionen utan alla dras dit.
Om en dryg månad startar OS i Paris. Tror du att det är en tidsfråga innan vi får se OS i Qatar eller Saudiarabien?
– Ett OS är definitivt drömmen. Så jag tror att Saudiarabien och Qatar kommer att slåss om ett OS eller att de kanske kan dela på ett sommar-OS. Nu har vi en lång period med OS i demokratier. Paris nu i sommar och sen följer Milano, Los Angeles och Brisbane. Det samma gäller faktiskt de kommande fotbollsmästerskapen. Om det är tillfällighet och om organisationerna har lyssnat kan man fundera på. Oavsett så det är bara att titta på IOK:s och Fifa:s sponsorer så förstår man att pengar från dessa länder fortfarande strömmar in, säger Olof Lundh.
Hanna Lager
*) Sju europeiska VM-länder ville bära en kaptensbindel med budskapet ”One Love” under sina matcher i Qatar, men Fifa hotade med att ge kaptenen ett gult kort om de gjorde det och de användes därför inte.
