Det blev ingen grexit. Precis när Almedalen tog slut och semestern i Sverige skulle börja gick förhandlingarna om Greklands framtid in i sitt mest intensiva skede. Dramatiska scener har utspelat sig i Bryssel. Maratonförhandlingar med Euroländerna om Greklands framtid med blockerade dörrar och hårda ord slutade med att Euroländerna erbjuder Grekland ett nytt lånepaket. Men det var på håret.
Den ekonomiska situationen i Grekland gjorde att en överenskommelse var helt nödvändig. Konkurs för grekiska banker hade blivit en katastrof. Villkoren är dock hårdare än någonsin. Den grekiska krisen är i ett mycket kritiskt skede.
Förhandlingarna uppges ha varit tuffa. Flera av Euroländerna har tröttnat på den vänsterpopulistiska premiärministern Alexis Tsipras. Han har spelat ett högt spel med Grekland och Europa. Tuffa ord och folkomröstning hjälpte inte när landet står på ruinens brant. Den vänsterpopulistiska premiärministern har satt sig själv i en omöjlig sits och drivit landet mot en ekonomisk kris. Om lånen inte kommit på plats skulle Greklands banker omedelbart gå i konkurs.
Beskedet att Grekland stannar i Euron är en seger för Europaprojektet. Det finns mekanismer som kan hålla ihop Europa även i kris. Det europeiska samarbetet har visat att det kan hantera svåra situationer. Euron är ett inte bara ett monetärt projekt. Det är mycket större än så. Det är också ett politiskt och socialt projekt.
Landet måste nu i snabb takt göra det som borde varit gjort för många år sedan. Villkoren för lånet är, fullt begripligt, hårda med krav på snabba reformer.
Godkännandet av ytterligare ett stödpaket är bara första steget. Villkoren är hårda, kritikerna menar att de är förnedrande hårda. De är, paradoxalt nog, mycket strängare än de krav som den grekiska folkomröstningen tog ställning till. Samtidigt visade omröstningen att många greker vill stanna i Euron.
Röster i Grekland talar om nyval och uppgörelsen är hårt kritiserad internt i premiärministerns parti. Nationell samling behövs i det som en gång var demokratins vagga. Förhoppningsvis är det möjligt – landet är stort behov av samling och reformer.
Bristande förtroende mellan Grekland och Euroländerna är kanske den största långsiktiga utmaningen för det europeiska samarbetet. Nationella parlament i Euroländerna ska godkänna uppgörelsen och det kommer krävas starka politiker den närmaste tiden.
Förtroendekrisen är också anledningen till den kritiserade fonden där Grekland lägger in tillgångar och som ska fungera som en buffert om lånen förbrukas utan att villkoren uppfylls.
Grekland har eget ansvar för de reformer som nu ska genomföras. Risken med fonden och de hårda villkoren är att det uppfattas som att det politiska ansvaret flyttas från Greklands politiker. Det skulle utsätta europasamarbetet för ytterligare press. Ett samarbete som redan är hårt pressat. Alternativet hade dock varit mycket sämre.
Nära samarbete behövs mellan Europas länder. Det visar historien och det visar dagens kriser. Beskedet om ett nytt stödpaket är första steget.
Nu måste Grekland visa att landet är redo för reformer och sanering. Politiskt ansvar och samarbete behövs. Grekland måste besluta om en plan som gör att lånen kan betalas tillbaka. Ingen kan leva på andras pengar för evigt.
