Valet 2026 kan bli sista gången det nuvarande systemet med små, partivisa, valsedlar används. Vad som i så fall kommer istället är inte klart, det ingår i det som en ny parlamentarisk utredning ska ta ställning till. Men att utredningen genomförs i form av en parlamentariskt sammansatt kommitté kan tas till intäkt för att här finns mandat att faktiskt skapa ett nytt system.
Utredningen ska vara färdig först i mitten av september 2025, så med tanke på att det därefter behövs tid för sedvanlig remissbehandling och för Valmyndigheten att i så fall ta fram nya riktlinjer med mera, är det alltför kort tid inpå valet 2026 för att hinna genomföra förändringen till dess.
Valsedlar tillhör förstås det allra mest konkreta och påtagliga, i väljarnas kontakt med valsystemet. Alla som har röstat har stött på dem. Att förändra ett så pass invant koncept innebär förstås stora följder. Sådana saker kan skapa oväntade problem och missförstånd, vilket i sig kan bidra till osäkerhet om valets genomförande.
Därför har det vid tidigare utredningar om valsystemet funnits ett motstånd mot att “peta i” frågan om valsedlarnas utformning. I direktiven till de senaste översynen av valsystemet har uttryckligen förbjudit utredningen att ge sig i kast med frågan. Men efter förra valet togs en översyn av valsedelssystemet in i Tidöavtalet. Sverigedemokraterna har varit ett av partierna som har velat se detta.
Bland utredningens första uppgifter kommer, enligt direktiven, att bli att göra en utvärdering av det nuvarande valsedelsystemet med partispecifika valsedlar, samt att göra en internationell jämförelse med andra länder som använder gemensamma eller neutrala valsedlar, om de har jämförbara valsystem i övrigt.
Det behöver utredningens ledamöter inte färdas särskilt långt för att göra. När den här frågan kommer upp, nämns ofta det finska systemet som har ett neutralt system där väljarna kan använda samma valsedel oavsett vilket parti eller vilken kandidat de avser att rösta på.
Ett viktigt område att analysera här, är förstås hur en förändring skulle påverka förutsättningarna för personer med funktionsnedsättningar, inte minst personer med synnedsättning. Här finns problem idag när det kommer till funktionshindrades möjligheter att delta i valen på lika villkor. Många kan inte göra det med bevarad valhemlighet, om de måste förlita sig på andras hjälp.
Detta blir inte nödvändighet vare sig bättre eller sämre med ett annat valsedelssystem, men utformningen kan påverka möjligheterna och måste därför uppmärksammas.
Slutligen ska då utredningen också ta ställning till om systemet med partispecifika valsedlar bör reformeras eller avskaffas och ersättas med ett helt nytt system med gemensamma eller neutrala valsedlar. 
Detta ska de vara klara med senast den 15:e september 2025, menar regeringen.
Om utredningen väljer att gå på en mer begränsad reform av valsedelssystemet så finns fortfarande stora möjligheter till förenkling av dagens system, som har tre olika kategorier av valsedlar. Dels finns de helt blanka valsedlarna, där väljarna själva får skriva dit partibeteckning eller personnamn om de vill. Dels finns de två uppsättningarna av partivalsedlar, med respektive utan personnamn.
Eftersom en valsedel med personnamn, men där inget av dem är förkryssat, i praktiken är ekvivalent med att använda en valsedel med enbart partibeteckning, kan detta naturligtvis förenklas. Men då måste utredningen också ge sig i kast med frågan om hur valsedlarna ska distribueras.
Det är nämligen så, av historiska skäl, att ansvaret för att distribuera valsedlar med personnamn på har legat helt på partierna själva. Idag finns tiotalet kommuner där Valnämnden beslutat att distribuera även dessa, i överenskommelse med de partier som så önskar. Men sedan möjligheten att personrösta infördes har dagens dubbla systemet lett till ett onödigt behov av dubbla valsedlar.
Det nuvarande systemet har mer än 100 år på nacken. Som utredningsdirektiven beskriver, infördes det först i samband med valet 1909 då Sverige övergick till proportionella val. Då fick väljaren själv skaffa papper och utforma sin valsedel, genom att skriva dit namnen på de som hen ville se valda. Det fanns då inget krav på någon partibeteckning – och det var inte ens säkert att alla kandidater ställde upp för ett bestämt parti, på det sätt vi tänker oss idag.
En av uppgifterna för de partiorganisationer som höll på att växa fram vid denna tid, var att framställa valsedlar med de namn som partiorganisationen förordade och låta sina valarbetare distribuera dessa till väljarna. Och det är detta som levt vidare, bland annat genom att man på många håll fortfarande ser partiernas representanter stå utanför vallokalerna på valdagen och dela ut valsedlar till väljarna. 
Flera av de reformer av valsystemet som genomförts under de senaste tio åren har syftat till att öka skyddet för valhemligheten, konstaterar regeringen. 2018 föreslog regeringen ett
krav på avskärmning av den plats där valsedlarna görs tillgängliga i anslutning till röstmottagningsstället, vilket infördes från och med de EU-valet 2019. Detta ledde dock till ökade köer när väljarna skulle förse sig med valsedlar bakom avskärmningen.
Köerna ökade ytterligare i omfattning i samband med valen 2022 och ledde till att en del röstningsställen fick hålla öppet längt efter avsedd stängningstid för att ge alla köande möjlighet att rösta.
Dessa effekter har tillhört de skäl som ökat pressen på att se över systemet med partivisa valsedlar och fundera över vilka alternativ som finns.
Ulf Schyldt
