I förra veckan startade de blocköverskridande samtalen om den framtida bostadspolitiken. Boverket har konstaterat att det kommer att behövas 700 000 nya bostäder de kommande tio åren. Hur detta ska gå till är för närvarande skrivet i fjärran.
För precis som Ulrika Francke, vd på Tyréns, säger i detta nummer av NU, så har bostadspolitiken under lång tid verkligen varit styvmoderligt behandlad. Viktiga symboler för den politiken har successivt försvunnit – bostadsdepartementet, riksdagens bostadsutskott och så vidare. Och nu ska allt lösas över en natt.
Finansminister Magdalena Andersson (S), och inte Mehmet Kaplan (MP) som har dessa frågor på sitt bord, intervjuades i söndagens Agenda på SVT om vad hon tror att bostadssamtalen kommer att ge för resultat. Om man ska utgå från det som hon sade, eller rättare sagt inte sade, kommer utfallet av samtalen att bli riktigt magert.
Magdalena Andersson vägrade svara på frågor om såväl flyttskatt och ränteavdrag som marknadshyror och plan- och byggregler. Så fort reportern kom in på ett nytt ämne duckade finansministern. Det enda som kom ur hennes mun var att inga snabba förändringar kommer att ske.
Nähä, men hur ska vi då få fram 700 000 bostäder på tio år? Och vad vill egentligen Socialdemokraterna i denna fråga? Vad har partiet med statsministern i spetsen för lösning på denna akuta bostadskris? Inte ett enda förslag kunde Magdalena Andersson presentera under den relativt långa intervjun. Socialdemokratin verkar vara helt renons på förslag när det gäller krisen på bostadsmarknaden.
Liberalerna har under den gångna hösten lyft bostadsfrågorna och kommit med ett antal förslag, förslag som man nu tar med sin in i de pågående bostadssamtalen. Mest omdiskuterat är förslaget om fri hyressättning i nybyggnation. Men vad Socialdemokraterna vill är höljt i dunkel. Det kan bara tolkas som om man faktiskt inte har några förslag.
Prognosen för nya bostäder 2015 var 40 000. Men det räcker ingalunda. Med samma takt som i dag kommer vi enbart uppnå drygt hälften av behovet de närmaste tio åren. Mycket mer måste till.
Att tvinga kommuner att bygga fler bostäder och straffa dem som inte gör det, som Mehmet Kaplan har antytt, känns inte som en lyckad lösning.
Boverket har pekat på att om flyttskatten avskaffades skulle bostäder motsvarande ett års nyproduktion frigöras. Det är värt att tänka på under de kommande förhandlingarna. Men det som smakar kostar. Kanske skulle en successiv nedtrappning av ränteavdraget kunna bidra till finansiering.
