Customise Consent Preferences

We use cookies to help you navigate efficiently and perform certain functions. You will find detailed information about all cookies under each consent category below.

The cookies that are categorised as "Necessary" are stored on your browser as they are essential for enabling the basic functionalities of the site. ... 

Always Active

Necessary cookies are required to enable the basic features of this site, such as providing secure log-in or adjusting your consent preferences. These cookies do not store any personally identifiable data.

No cookies to display.

Functional cookies help perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collecting feedback, and other third-party features.

No cookies to display.

Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics such as the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.

No cookies to display.

Performance cookies are used to understand and analyse the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.

No cookies to display.

Advertisement cookies are used to provide visitors with customised advertisements based on the pages you visited previously and to analyse the effectiveness of the ad campaigns.

No cookies to display.

Snabb åtstramning är ett måste

1990 hade Sverige en tvåsiffrig inflation. Den svenska inflationshistorien var en bidragande orsak till den ekonomiska krisen i slutet av 1980-talet och början av 90-talet. Det var därför naturligt att sätta ett inflationsmål på två procent för Riksbanken. Jag var, som statssekreterare åt finansminister Anne Wibble, med i processen för att fastställa inflationsmålet.

Då tänkte ingen tanken att vi skulle kämpa med att försöka få upp inflationen till två procent och än mindre att minusränta skulle vara möjlig. Bara månader tidigare hade Sverige haft 500 procents ränta.

Deflation är farlig. Konsumenterna vet att priserna sjunker och då väntar man med att handla. Hela ekonomin förstelnar.

Men så är inte läget i Sverige. Tvärtom är konsumtionen hög. Den låga inflationen beror på fallande råvarupriser och på mer effektiva produktionsformer. Samt att globaliseringen öppnat för en tuff konkurrens. För svenska konsumenter är detta glädjande.

Inte heller har svensk ekonomi gått i stå. Den växte med drygt fyra procent förra året, bland de bästa siffrorna i Europa. Och prognosen både vad gäller tillväxt och sysselsättning är mycket god för 2016. Konjunkturinstitutet talar om högkonjunktur.

I detta läge tycks det som om Riksbanken förbereder valutainterventioner för att försvaga den svenska kronan, eller åtminstone förhindra en förstärkning. Vice riksbankschefen Per Hansson var nyligen ute och varnade för den starka kronan. Att försvaga kronan skulle ju innebära att importpriserna ökar och att inflationssiffran därmed stiger. Men det är just statistik och har mycket lite med den reala ekonomin att göra.

Att Riksbanken använder skattebetalarnas pengar för att göra varor dyrare är inte acceptabelt.

Efter goda år kommer dåliga. Vi vet att ekonomin i Sverige med all sannolikhet försämras 2018 och några år framåt. I ett sådant läge måste regering och riksbank kunna stimulera. Men vilka vapen har man kvar? Med minusränta är rimligen räntevapnet förbrukat. Och budgetunderskottet ökar också under högkonjunkturåret 2016.

Detta strider mot varje ekonomisk grundkunskap. I goda tider ska man strama åt för att i dåliga kunna stimulera. Om inte riksbank, regering och riksdag snabbt stramar åt kommer det att gå väldigt dåligt för Sverige om några få år.

Olle Wästberg, tidigare riksdagsledamot, ledamot av FP:s partistyrelse, chefredaktör för Expressen och generalkonsul i New York.

Dela med andra
Linn Friman
Linn Friman