På måndagen 15:e april presenterades regeringens vårproposition, med ekonomiska riktlinjer för kommande år samt en vårändringsbudget där många av nyheterna förstås redan släppts, av finansminister Elisabeth Svantesson (M).
Det har blivit närmast obligatoriskt att strö ut nyheter ur både vårbudget och höstbudget för att ge uppmärksamhet åt regeringens politik på olika punkter, särskilt sådant som är i den politiska hetluften.
I år gick regeringen dessutom ut tidigt och varslade om att de kommer att rikta ett stödpaket åt kommuner och regioner, för att undvika mer eller mindre panikartade nedskärningar med den kraftiga inbromsningen av skatteintäkter som dessa drabbats av ovanpå eftersläpande effekter av inflationen föregående år.
Svantesson presenterade en budget som inte är vad en regering i ett utsatt läge skulle vilja lägga fram, förstås, men som ändå innehåller flera tydliga prioriteringar. Hon menade att detta är fullföljandet av den strategi som regeringen antog redan vid tillträdet, där de satt upp tre mål:
- Att stötta hushållen och välfärdens verksamheter när ekonomin klämmer åt dem
- Att återupprätta arbetslinjen
- Genomföra strukturreformer som ökar tillväxten
Vårändringsbudgeten
De ändringar som regeringen föreslår under innevarande år, följer i stort sett dessa riktlinjer – även om regeringen inte riktigt kunnat hålla stången mot att ta in några smärre dumheter, som vi återkommer till.
De tidigare aviserade ökade statsbidraget med 6,5 miljarder kronor, finns med här. De ingår i det som regeringen kallar ”Investeringar i Sverige” och regeringen skriver att de ”förväntar sig” att pengarna används till att skydda skola och omsorgsverksamheter från nedskärningar.
Här finns också alla de riktade satsningarna som regeringen har droppat ut under de senaste veckorna. Framför allt satsningar inom rättsväsendet och på försvar och säkerhet men också sådant som stöd till inrikesflyget för att inte fler regionala flygplatser ska behöva stängas.
Brottsbekämpningen får ungefär 2 miljarder, vilket innefattar den tidigare aviserade omläggningen av Statens Institutionsstyrelse som inleds nu. Försvaret får omkring 1,5 miljarder i förstärkningar i vårbudgeten. Totalt sett summerar regeringen detta ändamål till 16,8 miljarder.
Men det är som sagt också här som andra insatser av mer tveksam natur smugit sig in. Nyligen presenterade socialminister Jakob Forssmed (KD) en av dessa tveksamheter, nämligen att det ”lättare för föreningar att anordna arrangemang på statliga vägar”.
Även om det kanske föresvävar den som läser den rubriken att regeringen därmed avsatt pengar till klimataktivister som vill limma fast sig på sådana vägar, så visar det sig bestå i att Trafikverket frivilligt ska kunna avstå från att begära ersättning när aktiviteter som motionslopp eller festivaler leder till att statliga vägar behöver stängas av.
Det handlar inte om mycket pengar alls, men det är förstås fullständigt snurrigt ändå. Varför ska det göras avsteg från marknadsmässiga grundprinciper just här? När liberala och moderata kommunpolitiker på många håll under åratal har slagits för att de kraftiga subventionerna av parkeringsavgifter måste upphöra eller krävt att idrottsföreningar ska betala en större del av kringkostnaderna för till exempel polisbevakning under fotbollsmatcher, är det obegripligt att Jakob Forssmed fått sin vilja igenom här.
Fortsatta strukturreformer och stärkt arbetslinje
Så kallade strukturreformer brukar aldrig vara populära, eftersom de i klartext ofta betyder hårdare ekonomisk press. Det samma gäller att stärka arbetslinjen, där det handlar om att människor som vill jobba mindre istället ska förmås att jobba mer.
Nödvändigt, men alls icke välkommet hos de som ska omfattas.
Här finns förstås en del lågt hängande frukter som kanske inte förargar någon. Under presskonferensen nämnde Elisabeth Svantesson bland annat en förlängning av den så kallade ”expertskatten”, som bidrar till tillväxten framför allt inom högteknologiska företag.
Här är det tydligt att regeringen arbetar i stark motvind. Även om inflationsbekämpningen gett tydliga resultat och inflationen de senaste månaderna har fallit något snabbare än den tidigare prognosen var, så är Sverige nu inne i den lågkonjunktur som inflationsbekämpningen i västvärlden som väntat orsakat.
Omkring tio år av reallöneökningar har nu försvunnit på korttid, meddelade finansministern vidare. Medan transfereringsbeloppen i många av socialförsäkringssystemen höjts har lönerna inte gjort det, och därmed är det de anställda som drabbas hårdare i den här fasen.
Det blir nu synligt hur den svenska arbetsmarknaden också stramas åt, vilket betyder att människor som går från arbete till arbetslöshet – eller till att arbeta färre timmar i alla fall – både ger upphov till minskade skatteintäkter och till ökade utgifter, vilket påverkar statens budget.
Bland annat genom regeringens åtgärder, samt att räntorna nu också kan väntas vända nedåt igen, kan dock hushållens köpkraft vändas förbättras en aning redan under 2024 och sen ytterligare under nästa år.
Svantesson presenterade även under presskonferensen ett nytt mått på självförsörjningsgrad inom olika grupper, som regeringen kommer att använda i budgetsammanhang framöver. Det gör det lättare att ta fram åtgärder som riktas mot den grupp där behovet är störst, menade Svantesson.
Det är säkert en åtgärd som kommer att möta kritik för att ”peka ut invandrare”, eftersom det ju är ett sedan länge välkänt problem att många som kommit till Sverige har en betydligt svagare anknytning till arbetsmarknaden. Men utan att ha tydliga underlag för åtgärder, så kommer dessa sannolikt inte heller i fortsättningen att ha någon större verkan. Nu kommer förutsättningarna för att åtminstone följa upp effekten av arbetsmarknads- och integrationspolitiken att bli bättre.
Ulf Schyldt
