Är politiker dumma eller smarta? Lyssnar politiker på väljarna eller inte? Och är politiker ett annat sorts släkte än vanliga människor?
Den allmänna uppfattningen om politiker är nog att de inte förstår vanliga människors problem och att de dessutom är mer intresserade av makten än av att försöka lösa problemen. Politikerna själva uppfattar sig nog i de allra flesta fall som gemene man, möjligen lite mer intelligenta.
Den senaste veckan har de kommit två, lite mot motstridiga, undersökningar om just politiker. En som pekar på att politikerna blir alltmer avskärmade från väljarna och en som i sin tur hävdar att politikerna i stort är representativa för samhället.
Torsten Persson, professor i nationalekonomi vid Institute for International Economic Studies vid Stockholms universitet, har tittat på listorna till alla kommunal- och riksdagsval sedan 1982 och jämfört dem som står på dessa (cirka 200 000 personer) med befolkningen i stort. Hans slutsats är att de olika partiföreträdarna otvivelaktigt är representativa för befolkningen och att det inte föreligger någon målkonflikt mellan politikernas kompetensnivå och deras uppgift att representera folket. Kort sagt, svenska politiker är ovanligt kompetenta och de förtjänar den position som de har uppnått.
Och svenska väljare har under de senaste årtiondena rankat politisk kompetens som en av de viktigaste anledningarna till varför man väljer ett parti. Då borde väl alla vara nöjda och glada nu?
Men så är inte fallet om man får tro opinionsinstitutet Novus och dess senaste undersökning. Här konstaterar man i stället att det finns en mycket stark misstro mot svenska politiker. Åtta av tio svenskar anser nämligen att politikerna blir allt mer avskärmade från väljarna. Och nästan lika många tror att politikerna är mer intresserade av makten än av att lösa politiska problem. Det är mycket oroväckande.
Varför är tilltron till våra politiker, som enligt den ena undersökningen anses vara både smarta och kompetenta, så låg? Vad beror gapet mellan politikerna och gemene man på?
Novus konstaterar bland annat att väljarna är mer intresserade av politiska lösningar än av maktspelet. Till exempel är det generellt viktigare för väljare att det egna partiets politik går igenomän vilket parti som man samarbetar med.
Den senaste tidens politiska debatt har ju handlat väldigt mycket mer om vem som tar vem i valet 2018 än om vilka frågor som man vill lösa och hur. Det är kanske dags att fokusera mer på problemen och hur man vill ta sig an dem än vem som ska bli statsminister efter nästa val. Det återstår ett och ett halvt år till nästa val och innan dess kan mycket hända. Vem minns inte exempelvis valet 2002 där folkpartiledaren Lars Leijonborg nästintill tredubblade partiets väljarstöd bara ett fåtal veckor före valet.
Dessutom, en sak är att vara kompetent och kunnig, men som politiker måste man också kontinuerligt arbeta för att förvärva väljarnas förtroende.
