Jag pyntar mitt hem. Jag har till och med erkänt att jag gör det i fler än en baktanke i NU. Därmed kan jag inte backa. Nu är jag anonym och med tanke på redaktionens storlek är det såklart mycket svårt att veta vem Bibliotekarien är. Men ändå. Min anonymitet till trots måste jag nu fundera över min image som hempyntare.
Varför då kanske den undrar som inte hängt med i den senaste Tiktoktrenden. Jo, nu ska kvinnor inte längre utbilda sig och skaffa bra jobb, nej de ska vara hemma och pynta och gå och träna istället för att arbeta. Då är man en ”soft girl” och lever ett ”soft life”. Det är en trend som säger att du ska leva på din man utan att säga att du ska leva på din man.
Förstår ni vilken skräck! Alla NU:s läsare måste ju tro att den där bibliotekarien, hen måste ju hakat på den där trenden så mycket som hen skriver om sitt pyntande hem. Dessutom tränar hen ju, det har de ju också kunnat läsa om. Nu kan jag dock avslöja att jag ingår i NU:s redaktion. Det innebär att jag har ett arbete. Dessutom råkade jag med denna text erkänna att jag är en kvinna. Ett steg närmare röjd identitet, med andra ord.
När vi ändå diskuterar pyntning av hem måste jag säga att det inte är en heltidssysselsättning. Om man bortser från själva städandet så tar ju pyntningen inte så lång tid. Det är klart, skulle hemmet pyntas om varje dag kanske man skulle kunna komma upp i en heltid, om man går på ett eller annat pilatespass mellan varven, men annars är det svårt att få snittande av tulpaner och byte av stearinljus att ta så mycket längre tid än någon timma, handling inkluderat.
Annars är det väl som med trädgårdsarbete som man gärna tror är att gå med blommiga trädgårdshandskar och knipsa bort en och annan torkad ros när det istället handlar om lövblåsning och att plocka ruttna äpplen. Pyntning av hem är väl egentligen storstädning, skurande av toalett, tvätt och plock av utspillt lego och mycket, mycket lite om att välja rätt duk till soffbordet.
Jag kan konstatera att jag gillar både pynt och träning och gärna skulle ta det lugnt mer än jag gör idag, men att det kanske inte är värt priset att leva på en lön. Dessutom åker jag nog hellre på semester då och då istället för att byta dukar varje dag som heltidssysselsättning. För tro det eller ej, de flesta brukar behöva prioritera.
Bibliotekarien
