Min son är tolv år och älskar att nörda ner sig i saker. När han var yngre var det Minecraft som han både spelade och skrev om i sociala medier. Sedan gav han sig in på speedcubing, att lösa en Rubiks kub på tid. Men när kompisarna började åka på tävlingar, ville sonen hellre lösa fler och mer avancerade kuber. Tävling har aldrig varit hans grej.
Han senaste, och kanske mest intensiva, intresse är ”maping”. Det handlar om att lägga ut kartor med innehåll som ”har ditt land blindskrift på sina pengar?” eller ”hur säger du eurovision på ditt språk?”. Du har kanske själv fått upp kartor i dina flöden och vanligaste efternamnet i varje land eller vad man föredrar vin respektive öl?
Efter ett inlägg, som blev tämligen propolärt, om hur Europas karta skulle se ut om hans sjuåriga lillasyster fick gissa, fick vi ta ett snack om näthat. Arga greker som blev förolämpade över att hon trodde deras land var Indien, ledde till en del obehagliga kommentarer. Det fanns dem i flödet som försökte lugna ner och säga att flickan ju bara var sju år, medan andra kunde bre ut sig och skriva allt möjligt elakt.
I det senaste inlägget blev det dock värre. Sonen hade mycket ambitiöst räknat ut hur många av varje europeiskt land som behövs för att fylla Plutos yta. Ryssland visade sig vara större än Pluto och fick således numret 0,97. I flödet började det komma in bortsorterade kommentarer som sonen behövde hjälp med att översätta. De var nämligen på tyska och hans skoltyska är ännu tämligen begränsad.
”Snart är Ryssland 1!” var huvudbudskapet, följt av flera mer explicita kommentarer om att Ukraina skulle kunna försvinna på tre dagar och att de bara existerar för att väst hjälper dem med vapen. Det är bra att sådana kommentarer rensas bort i ett filter, men det är viktigt att ta diskussionen med sitt barn här.
Min son brukar gå in i de bortsorterade kommentarerna, eftersom han vet att ens oskyldiga kommentar kan hamna där. Han blev själv avstängd en tid för att ha kommenterat ”Niger” på en fråga om vilket land som avsågs. Niger var rätt svar och det är ju svårt att svara något annat då. Att det kommit in kommentarer på tyska är förstås roligt för någon som gör olika kartor över Europa. Att få stor spridning över språkgränser är stort.
Det är inte lätt för en tolvåring att förstå alla nyanser och det är viktigt att vuxna finns där. Rysstrollen sorterades bort i det här fallet, vilket är en säkerhet, men det är också viktigt att prata med barnen om vad saker och ting betyder. Min son är tillräckligt stor att förstå innebörden efter att ha fått orden förklarade, men i det här fallet inte tillräckligt stor för att förstå vad orden betydde.
Hanna Lager
Chefredaktör för NU
