Efter sin tydliga seger i det brittiska valet har David Cameron varit mån om att agera snabbt i EU-frågan. Han har upprepat sitt krav på folkomröstning och sagt att den kan hållas redan 2016. Att britterna visar det högsta stödet på mycket länge, enligt en Pew-undersökning från förra veckan (55 procent för mot 46 procent 2013), har han inte kommenterat. Men vad vill då Cameron och vad är det egentligen som britterna ska rösta om, vad krävs för att undvika en ”Brexit”?
Ja, det undrar hela Europa. Cameron är vag och menar att det krävs dramatiska reformer, i princip en omförhandling av fördraget och framför allt förändringar vad gäller frågan om den fria rörligheten inom EU.
Storbritannien har aldrig riktigt varit bekväm i EU-projektet. Landet gick med 1973 och röstade sedan om det skulle vara kvar två år senare. Storbritannien har en särställning och står utanför inte bara euron och Schengen-samarbetet utan också stora delar av det rättsliga samarbetet. Dessutom har man sedan Thatchers dagar en särskild rabatt på medlemsavgiften.
Trots det har britterna varit viktiga spelare i EU, de var pådrivande för den inre marknaden, utvidgningen och reformarbetet. De har stått för viktiga reformer inom handel och konkurrens, drivit på miljöarbete och öppenhetstreformer. För Sverige har britterna varit viktiga allierade och visst skulle det vara en tragedi för européer såväl som britter om de lämnade. Vad måste ske för att undvika ett sådant scenario?
Ingen vill ha fördragsändringar, i alla fall inte under överskådlig tid. Det riskerar att öppna upp en Pandoras box och dessutom leda till folkomröstningar i flera länder. Den fria rörligheten är ett av EU:s fundament, den kan inte röras och många av de reformer på förenkling och förbättring, som Cameron vill ha, håller kommissionen på att genomföra.
Vi fokuserar på färre stora frågor (det kommer så få förslag från kommissionen att EU-parlamentet klagar på att de har för lite att göra). Vi har ökat öppenheten och nyss antagit en handlingsplan för ”better regulation” med ökad effektivitetet, medborgarinflytande, kvalitetskontroll och utvärdering. Visst finns det mycket mer att göra, men EU utvecklas i många avseenden i ”brittisk” inriktning.
Ingen vill att britterna ska lämna. Det finns en vilja att hjälpa till men den är begränsad. Till toppmötet om två veckor förväntas Cameron komma med en mer specifik önskelista. Det finns en stor oro att EU utvecklas till en mer institutionaliserad yttre kärna där britterna, tillsammans med tjecker, ungrare, danskar och kanske svenskar deltar i ett lösare samarbete, medan kärn-EU går vidare i ett allt tightare samarbete. Vill vi ha det så?
Cecilia Malmström
Sveriges EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor.
Hon har även varit EU-minister (FP).
