Det finns en väg. Tänker jag fel?
När Paludan ansökte om att få bränna en koran offentligt förklarade regeringen att eftersom Sverige är ett demokratiskt land så gick det bra. Men likväl så upplevde ett antal muslimer sig som kränkta. Några ville ha hämnd sedan bränningarna börjat. En hade inte det naturliga hindret för att döda och mördade två svenska landlagssupporter i fotbollströjor. Runt om i världen uppstod ett avståndstagande från Sverige. Vår ansökan om Natomedlemskap försenades.
I en annan del av världen fördrivs palestinier av ”bosättare” från sina hem på Västbanken. Israels premiärminister Netanyahu uppmanar dessa ”bosättare” att ta för sig. Det lär finnas över fem miljoner palestinier på flykt. Många känner sig naturligtvis kränkta. En del vill se en hämnd. Det ger en grund för aggressiva sammanslutningar som Hamas.
I oktober 2023 angrep Hamas en festplats norr om Gaza där folk från Israel roade sig. Hamas misshandlade och dödade över 1 200 individer.
Naturligtvis upplevde invånarna i Israel dödandet som en oerhörd kränkning. Hamas hade också tagit fångar som gisslan. Dessa hade tagits till Gaza. Där bor över två miljoner palestinier inom ett begränsat område. Netanyahu beslöt sig för att befria fångarna och startade ett angrepp på Gaza. Städer och sjukhus har raserats. Stora mängder palestinier har dödats. Därav minst 14 000 barn. Folkmassor drivs fram och tillbaka. Nu svälter de.
Det finns ingen ursäkt för dödandet, skadandet eller förstöringen. Däremot finns det förklaringar. De naturliga spärrarna för aggressioner har överskridits från alla håll.
Någon form av stopp måste till. Det enda jag kan tänka mig är att man får till stånd den tvåstatslösning som har diskuterats. Så länge Netanyahu har ledningen i Israel tycks detta vara omöjligt. Det borde vara möjligt att med stöd av FN gå vidare med tanken. Det eviga skuldbeläggandet måste ersättas av konstruktiva tankar.
Ingemar Engstrand
Lindesberg
