SVENSK POLITIK. Någonting obehagligt har hänt i svensk politik de senaste åren. Förutom att tonläget höjts och polariseringen blivit kraftigare så har sättet vi pratar om samhällsproblem förändrats. Den resonerande förmågan att se att det oftast finns två sidor av ett problem, är numer sällsynt.
Sverigedemokraterna har i högsta grad bidragit till förändringen. Om de kommer till makten, på riktigt, vet vi inte vilka friheter som kan inskränkas. Nu vet vi att religionsfriheten är hotad. Jimmie Åkesson drog ner applåder på Sverigedemokraternas landsdagar när han sa att det får vara slut på byggandet av moskéer och att muslimska symboler inte hör hemma i den svenska stadsbilden. Åkesson menar att moskéerna är grogrund för islamism och radikalisering så inga nya ska byggas och vissa ska konfiskeras och rivas.
Alla människor har rätt att bekänna sig till och utöva en religion. Många gånger bygger det samhörighet och ger livet mening. I andra fall kan religionen vara skadlig och fundamentalism är aldrig bra. Fundamentalism är ett problem inom alla religioner (eller i politiska partier för den delen), fundamentalistiska kristna och judar är lika farliga som fundamentalistiska muslimer.
Jag menar att Åkesson angriper problemet från fel håll. Självklart ska vi bekämpa radikala och fundamentalistiska sammankomster. Men lokaler dit människor går för att be, utöva sin religion, fira högtider tillsammans, träffas och prata är en självklarhet i det samhälle jag vill vara en del av.
I talet på landsdagarna sa Åkesson bland annat att homofobi ska bekämpas genom att moskéer ska rivas. Hur många kristna församlingar har inte fördömt homosexualitet? Hur många kristna grupper har inte varit emot abort? Har vi rivit deras kyrkor?
Nej, de kristna är ännu inget hot för Sverigedemokraterna. Åkesson spelar på rädslan för det främmande, det som ser annorlunda ut (muslimska symboler) och låter annorlunda (minareter) och därför inte ”passar” i Sverige. Det tror jag är fel väg att gå. De mest framgångsrika länderna och kulturerna har alltid bejakat mångfald. Öppna och tillåtande miljöer blomstrar mer än stängda och homogena.
Varför gör Åkesson det här uttalandet nu? Vill han reta upp Turkiet för att försvåra Sveriges Nato-ansökan? Vill ha spä på ilskan mot Sverige för att hålla det förhöjda riskläget för terror uppe? Känner han sig manad att bryta ny främlingsfientlig mark när de etablerade partierna allt mer anammat Sverigedemokraternas perspektiv på invandring? Vad det än beror på så är det olyckligt för Sverige, kanske till och med farligt.
Sverigedemokraterna har skickligt steg för steg ändrat retoriken i Sverige. Nu talar flera riksdagspartiers företrädare på ett sätt som hade varit omöjligt för tio år sedan. När en riksdagsledamot tyckte att före detta statsministern inte borde få skydd under en pågående terrorattack i ett annat land reagerade inte samarbetspartierna. Därför är det glädjande att alla partier reagerat kraftigt på Åkessons utspel. Jag är glad att partiledningen tydligt uttalat att så länge Liberalerna är med i regeringen kommer inga religiösa byggnader att konfiskeras eller rivas.
Den långsamma förändringen, den stegvisa uppdelningen i ”vi och de”, leder oss mot ett samhälle jag inte vill vara en del av. Jag önskar mig modiga ledare som vågar stå upp för mänskliga rättigheter och som klarar att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Mer av öppenhet, tolerans och förmåga att se varje människas värde. Mer liberalism helt enkelt.
Anna Svalander
Borås
