Året 2016 går mot sitt slut. Ur liberal synvinkel har det varit ett år med flera stora bakslag. I Storbritannien röstades Brexit igenom och i USA valdes Donald Trump till landets nästa president. Samtidigt har populismen växt sig allt starkare, inte minst i Europa.
Likaså har vi drabbats av ett antal ohyggliga terrorbrott. Så sent som i måndags rammade en lastbil en julmarknad i Berlin och många omkom. I mars skedde de hemska och vidriga attentaten på flygplatsen i Bryssel och i stadens tunnelbana och ett par månader senare var det dags igen när en lastbilschaufför kör rakt in i en folkmassa som firade Frankrikes nationaldag i Nice. Till detta kan läggas åtskilliga bombdåd och självmordsattentat i exempelvis Turkiet, de fruktansvärda striderna i Syrien där bomberna har haglat över civilbefolkningen och många barn har fått sätta livet till. Ingen har gått säker.
Låt oss till detta lägga det upptrappade säkerhetsläget gentemot Ryssland och de många dödsskjutningarna i de svenska storstädernas utanförskapsområden. Och i Polen och Ungern blir medierna allt mer styrda.
I inrikespolitiken har det handlat om migration och integration, om gränskontroller och åldersbestämningar. Tonläget när det gäller den svenska flyktingpolitiken har höjts i takt med den skriande bostads-bristen.
Sverigedemokraterna har trendat i opinionen. Och så har Ilmar Reepalu presenterat sin Välfärdsutredning, där väl innehållet inte riktigt stämmer överens med titeln.
Vad har vi då att vänta av det kommande året, 2017? Hur negativt det än kan låta så har vi nog inte sett det sista hemska attentatet som IS eller någon annan terrorgrupp tar på sig. Kriget i Syrien lär också fortgå hur mycket vi än önskar att detta tar slut. Människor kommer fortsätta att fly för sina liv och söka en fristad i Europa. Att fler länder skulle välkomna dem är ett önsketänkande.
I USA efterträder Donald Trump president Barack Obama. Den ministär som han hittills har presenterat inger inga starka förhoppningar, tvärtom. USA kan bli ett än mer slutet land, som till råga på allt närmar sig Ryssland. En utveckling som väl få vill se. Förre utrikesministern Carl Bildt har tidigare signalerat att om Trump blir president så är det dags att ”bege sig till bunkrarna”. Ett scenario som förskräcker.
I vår är det också dags för presidentval i Frankrike. Om Front Nationals Marine Le Pen skulle vinna, vilket många befarar, har vi att vänta en än mer hårdnande attityd gentemot flyktingar och invandrare.
Vi får hoppas att verkligheten till syvende och sist överträffar teorin till det bättre och att alla dystra profetior inte slår in. Men ett är säkert: När populism och protektionism sprider sig över världen behövs liberaler som försvarar liberala värden mer än någonsin. Det är då som liberaler kan göra nytta. Därför måste Liberalerna med Jan Björklund i spetsen kavla upp ärmarna och slåss för det som man tror på – frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och tolerans. Nu är det viktigare än någonsin att inte ducka utan stå upp när det blåser.
