I helgen ska Miljöpartiet välja sina två språkrör. I dagsläget ser det som om det skulle bli Gustav Fridolin och Isabella Lövin. Men med Miljöpartiet kan man aldrig veta säkert. Trots att MP sedan länge har strävat efter att bli som vilket annat parti som helst och kunna visa på att man är regeringsdugligt, är man fortfarande inte riktigt som alla andra. Vilket annat parti har exempelvis en valberedning som består av 32 personer?
Egentligen är hela situationen absurd. Den 18 april avgick Mehmet Kaplan som statsråd efter att han hade befunnit sig i sällskap med personer som han inte borde ha varit tillsammans med. Därefter kom bollen i rullning ordentligt. En annan miljöpartisk företrädare vägrade ta en kvinnlig journalist på TV4 i hand och Gustav Fridolin lyfte förvånat på ögonbrynet och sade mycket naivt: “Jag hade inte förstått hur kränkande vissa kvinnor tycker det kan vara…”
Partiets krishantering i bägge fallen lämnar mycket att önska. Och inte blev det bättre när Gustav Fridolin och Åsa Romson på en blixtinkallad presskonferens i riksdagen ställde sina platser till förfogande. Eller som de själva uttryckte det ”vi avgår inte, vi söker ett förnyat förtroende”. Ett beslut som skulle visa sig vara ödesdigert, inte för Gustav Fridolin, men för Åsa Romson. Ingen av dem hade nog tänkt att de eventuellt skulle tvingas lämna några veckor senare, men som det ser ut just nu blir det ändå så.
Deras felbedömning var total. Bägge var sedan tidigare föreslagna av valberedningen för omval. Nu satsade de allt på ett kort och trodde bägge att de skulle gå stärkta ur krisen. Men partiorganisationen ville annorlunda.
För Gustav Fridolin gick det visserligen vägen trots allt, men Åsa Romson blir nu av med både jobbet som språkrör och som minister i Stefan Löfvens regeringen.
Åsa Romsons tid i regeringen har inte präglats av det som Miljöpartiet har velat – en miljöpolitik i framkant. Trots den stora klimatkonferensen i Paris kommer Åsa Romson att bli ihågkommen för helt andra saker som att hon bottenmålat sin båt med förbjuden giftfärg, att hon trodde att förintelselägret Auschwitz låg i Tyskland och inte i Polen och att hon kallade attentaten i USA den 11 september för olyckor. Inget roligt eftermäle precis.
Miljöpartiet tycks följa ett mönster när det gäller sina språkrör. Vid ganska många tillfällen har först det manliga språkröret utsetts och sedan har man försökt att hitta en kvinna som ska passa ihop med honom. Ofta har det blivit svaga kvinnor och starka män. Maria Wetterstrand är väl undantaget som bekräftar regeln.
Hur det ska gå för Isabella Lövin, om hon nu blir vald, återstår att se. Det finns säkert ombud på kongressen som kommer att sätta sig på tvären och peka på orättvisan i att det var det kvinnliga språkröret som fick gå. Men grundtipset är ändå att valberedningens förslag kommer att gå igenom.
Sedan återstår det bara för statsminister Stefan Löven att få ihop en ny regering…
