I Ukraina träffade ledamöterna bland annat sina motsvarigheter i det ukrainska parlamentet, Verkhovna Radas, försvarsutskott. De besökte också platser som Butja och Irpin och lyssnade på vittnesmål om massakrerna där för ett år sedan.
Precis som många andra företrädare som besökt landet under det pågående kriget, förmedlar Anna Starbrink både hopp och förtvivlan. Förtvivlan över de grymheter som ägt rum, hopp – och bestämdhet – att det ska gå att besegra Ryssland.
De reste in i Ukraina med tåg, ett sätt som är relativt säkert trots kriget.
– Det har inte varit så utsatt, säger Anna Starbrink.
– Det beror väl på att det är rätt så svårt för ryssarna att angripa rörliga mål? Det kräver mycket men ger oftast ganska lite effekt ändå.
– Det känns som det finns så mycket att berätta, säger Anna Starbrink sedan.
Besöken i Butja och Irpin gjorde att detta var mycket mer än bara en ovanligt farofylld resa med parlamentariskt utbyte mellan två länder. Spåren av massakrerna, vittnesmålen från dem som tvingades uppleva detta och överlevde är en viktig del av att förstå vidden av krigets elände och lidande.
Besöket varade större delen av en vecka och många olika ändamål fick trängas inom ramarna för det. Från det känslomässigt tunga till mer prosaiska syften. Försvarsutskottet fick ta del av sina ukrainska kollegors syn på Sveriges stöd. De fick också ta emot synpunkter på de militära system som Sverige skickat. Sen träffade utskottet även civilsamhällesorganisationer som arbetade med korruptionsbekämpning och såg hur Ukraina bygger upp verksamhet som ska stödja och stötta krigsveteraner.
Stor spännvidd mellan dessa olika ändamål.
– Vi fick möjlighet att träffa både försvarsministern och ministern för veteranfrågor, berättar Anna Starbrink.
– Vi fick besöka presidentpalatset och det var lite spännande, fortsätter hon. Där fick vi faktiskt en dragning i deras ”situation room”.
Även om det kan låta trivialt, är det ändå också en del av intrycken. Ledningsplatser av olika slag är en mycket konkret form av stöd som behövs i en kris- eller krigssituation.
Det var även här de fick tillfälle att ta del av den ukrainska militärens synpunkter på den krigsmateriel som Sverige skänkt.
– Jag kan förstås inte gå in på några detaljer, säger Anna Starbrink och betonar att Ukraina är tacksamma för stödet.
– Vi fick också med oss förslag om hur vissa saker kan utvecklas och bli ännu bättre.
– Att få ta del av de erfarenheter som Ukraina nu gör, är en viktig del för att vi ska kunna utveckla det försvarsmateriel vi nu tar fram.
– Att vi ska samarbeta mer i framtiden om upphandlingar och att öka produktionskapaciteten i hela västvärlden, inte minst av ammunition, är absolut helt nödvändigt.
Något annat som Anna Starbrink var glad över att få ta del av under besöket är hur Ukraina ser på Krim och vilket arbete som görs för att förbereda ett framtida återtagande av halvön.
– Presidenten gav i uppdrag att bilda en särskild organisation som ska arbeta med de här frågorna. Den utgör också en permanent representation för presidentämbetet i frågor som berör Krimhalvön.
En del bedömare och kommentatorer i väst har pekat ut Krim som en del av Ukrainas territorium som de kanske kommer att tvingas ge upp för att få till stånd ett fredsavtal och det har då ofta låtit som Krim inte skulle ses som en del av Ukraina fullt ut. Detta vill Anna Starbrink bestämt tillbakavisa. Så är det absolut inte, menar hon.
– Vi fick träffa den gruppens ledare, Tamila Tasheva, som berättade om deras syn på framtiden. Krim är en del av Ukraina.
– Det är en del av det territorium som Ukraina försvarar och försöker återta. Där gör man ingen skillnad.
En möjlig väg som bär mot fred i framtiden, ser hon istället i den internationella grupp som diskuterar fredsvillkor, en tänkbar ”fredsformel”, bland annat vid ett möte på Malta i slutet av oktober.
– Det måste handla om en fred på Ukrainas villkor, avslutar Anna Starbrink.
Ulf Schyldt
