Författaren Ann-Helén Laestadius har kommit ut med en roman som är allt som en
barndomsskildring inte ska vara. Hemsk och med ett mörker som dröjer sig kvar i både
berättelsen som sådan och hos läsaren. ”Straff” är en jobbig läsning, men nödvändig.
Det är inte så länge sen. Boken börjar 1950. Else-Maj och de andra samiska barnen tas från sina familjer och skickas till ”nomadskolan”, en internatskola där de ska fostras att förstå och omfamna det svenska och helst lämna så mycket som möjlig av det samiska bakom sig.
Husmor plågar dem med riset om de glömmer sig. De får inte tala samiska. Inte ens på fritiden. De hunsas och tuktas.
Här existerar inte någon Bullerby-tillvaro. Det är brutalt och ångestframkallande. Men även om boken till formen är en roman, så ligger den inte långt från verkligheten. Från många människors traumatiserande bakgrund i ett kolonialt Sverige som pågick långt senare än många vill förstå.
”Nomadskolan” gav majoritetssverige en ursäkt att mena att man både å ena sidan sörjde för den samiska befolkningens utbildning och å andra sidan att man inte berövade dem deras kollektiva identitet.
Fast det var det där med att det var förbjudet att tala samiska. Och att skolan de gick igenom var rudimentär jämfört med utbildningsmöjligheterna som stod till buds för majoritetsbefolkningen. De gavs aldrig chansen fullt ut.
De olika berättarjagen i boken går i skolan samtidigt och delar upplevelserna, men går sedan vidare i olika riktningar i livet. Vissa tillbaka till samebyn, till renskötarlivet, andra till en tillvaro där de försöker integreras i majoritetssamhället, som gruvarbetare eller andra typiska arbetarjobb.
De reagerar olika på de förtryckande åren i nomadskolan. Deras liv gestaltar sig därför olika. Men alla har de tagits ifrån något som de aldrig riktigt kan få tillbaka.
”Straff” är därför en roman om avstånd, om saknad och distans. Om att skiljas från, och kanske aldrig kunna hitta tillbaka till sin familj, sin kultur och sin historia.
Ann-Helén Laestadius har skrivit en lång rad böcker för barn och unga vuxna, sedan debuten med ”SMS från Soppero” 2007. Med romanen ”Stöld” 2021 debuterade hon för vuxna.
”Straff” är inte någon direkt fortsättning på ”Stöld”, men det finns beröringspunkter
där ”Straff” tar upp saker som berördes mot slutet av ”Stöld”, men med nya personer. På så vis existerar de två böckerna i, som det heter nu för tiden ”samma universum”.
Kanske behöver vi då och då fiktionens hjälp för att kunna förstå den obönhörliga tragiken som dessa livsöden vittnar om.
De många trauman som utvecklas, de nästan triviala förgripelserna på de samiska barnen. Pennalismen som en del av dem utvecklar. Den ständiga och nedbrytande brutaliseringen. Romanen ”Straff” är stark tobak som rekommenderas till läsning.
Ulf Schyldt
Fotot till artikeln: Ann-Helen Laestadius, fotograferad av Carl-Johan Utsi. Via förlaget Romanus & Selling
