I somras upptogs Liberalernas näringspolitiska talesperson Said Abdu i The Marshall Memorial Fellowship. I kretsen av unga ledare finns sedan tidigare Frankrikes president Emmanuel Macron och EU:s utrikesminister Federica Mogherini. Under slutet av oktober deltog Said Abdu på ett ledarskapsutbyte i USA med programmet. Det här är hans berättelse om några intensiva dagar i fyra olika amerikanska delstater. Och vad det amerikanska samhället säger om det svenska.
Text Said Abdu
Vi liberaler vet att resan från ofrihet till frihet börjar med tron på människans förmåga till stordåd. Vårt mål är att alla ungar ska känna samma framtidstro gro inombords. Oavsett bakgrund. I USA har man sedan grundlagsfädernas tid format och omformulerat sin ”American Dream” som rättesnöre och målbild för det land man bygger tillsammans. I dess finaste form handlar det inte om varifrån du kommer, utan vad du kan bidra med. Och om du jobbar tillräckligt hårt finns det inga gränser för vad du kan uppnå.
Samtidigt vet vi liberaler att det inte går att bygga frihet på osäker grund. Om det inte finns ett starkt och säkert samhälle kan inte individen utvecklas. När klyftorna och utanförskapet växer i Socialdemokraternas genomreglerade Sverige blir spegelbilden USA än viktigare. Där som här finns det stora skillnader mellan medborgarna som baseras på individernas etniska bakgrund. Sverige är nu ett land där klyftorna växer mellan de som är födda här och de som har flytt hit. Så kan vi inte ha det. Sverige ska inte glida isär. Sverige ska hålla ihop.
Marshall Memorial Fellowship är Marshallfondens flaggskeppsutvecklingsprogram. Programmet skapades 1982 i syfte att hålla ihop Europa och USA. Syftet är att regelbundet introducera en ny generation europeiska ledare till USA. Deltagarna kommer från både politik, akademi och näringsliv. Programmets innehåll innefattar bland annat lärorika studieresor där mycket kan inhämtas till mitt arbete som riksdagsledamot och partiföreträdare.
USA är ett land av stora skillnader. Både när det gäller klimat, ekonomiska skillnader, men också styrelsemodell mellan de olika delstaterna. Synen på politiskt deltagande och demokrati skiljer sig åt inom landet. Delstaterna är viss mån egna stater inom ett federalt system som förenar Amerikas förenta stater. I några delstater röstar enbart 30 procent av befolkningen i allmänna val. I valen till publika uppdrag kan antalet röstande vara under 10 procent. Om detta hade varit normalläget i Sverige hade förutsättningarna för det demokratiska systemet skakats i grunden.
Med ett starkt rättssystem skapas legitimiteten juridiskt snarare än genom valurnorna. Bristen på demokrati gör att politiken ibland ekonomiseras. Under min resa träffade jag många amerikaner som uttryckte sig i krassa ekonomiska termer av typen vilken kandidat ger mig bäst ekonomiska förutsättningar och ”Best Return on Investment”?
Frågan om ras, som man säger i USA, är ständigt aktuell och påverkar fortfarande både ekonomi, rättssystem och politik. I ett land där bakgrund inte är tänkt att spela någon roll är det ändå slående hur kort vi kommit sedan Martin Luther King laddade den amerikanska drömmen med ett inkluderande perspektiv.
Det finns stora skillnader i välstånd och befolkningens etnicitet mellan delstaterna. I vissa fall – som i Oregons fall – finns det begripliga orsaker. Där var det länge förbjudet för svarta medborgare att flytta in i delstaten, lagstiftningsmässigt fram till 2002, och medborgare med japansk börd var länge diskriminerade. Nu görs omfattande arbeten från både republikanska och demokratiska krafter för att inkludera fler. Men vad gör det när ryktena om diskriminering fortfarande lever kvar i andra och fattigare delar av landet? Svåra frågor som vi diskuterade med svenskättade Brian Boquist, statssenator i Oregon.
Från liberala Oregon reste vi vidare till Texas där vi träffade en man, Tim, som har skapat en egen armé för att bevaka gränsen mot invandrare. Det är tydligt hur stora värderingsskillnaderna är internt i landet beroende på vilken landsände man är i. Jag och de andra europeiska deltagarna uppfattade det som att skillnaderna är mycket större inom USA än den är mellan våra olika länder i Europa.
USA går från att vara ett Land of Liberty till ett Land of Solidarity – för vissa. Landet har inte gjort upp med sin historia och vissa prognoser pekar mot att många ungdomar kommer att leva ett kortare liv än deras föräldrar. Vad är den amerikanska drömmen? Kan samhället dela samma dröm när segregation och utanförskap blir för stort? Hur långt kan det absurda normaliseras med en verklighetsfrånvänd president? Vad gör vi om USA, fyrbålet för frihet och civilisation somnar in och elden falnar?
Frågorna är viktiga att ta med sig till Sverige. Vi liberaler kan inte ta något för givet i en orolig tid där gränser och barriärer byggs mellan människor. Vi svenskar behöver en ”svensk dröm” på samma sätt som grundlagsfäderna i USA formulerade sin ”American Dream”.
I den svenska drömmen sätts människans möjligheter, behov och drömmar framför kollektivets begränsningar. I valet mellan konserverande kollektivavtal och sänkta trösklar till jobb väljs egenmakt framför utanförskap. I valet mellan att se bort när våldet sprider sig i utsatta områden satsar vi på polisen. I valet mellan företagsförbud och inspirerande entreprenörskap väljer vi en fri ekonomi med socialt ansvar. Vi liberaler vet att resan från ofrihet till frihet börjar med tron på människans förmåga till stordåd. Den känslan måste alla i Sverige känna. Även om USA somnar in ska den svenska drömmen leva och utvecklas.
