Ett steg på väg och ett stort sådant. Det kan man konstatera när man läser de sex partiernas uppgörelse om migrations- och integrationspolitiken. Få hade väl trott att man på så kort tid skulle nå så här långt. Flera av partierna har fått göra stora eftergifter, exempelvis Miljöpartiet och Centerpartiet när det gäller de tillfälliga uppehållstillstånden. För att inte tala om Stefan Löfven, den förre metallbasen, som plötsligt har fått släppa igenom att YA-jobben även ska gälla små företag utan kollektivavtal. Det måste ha svidit i skinnet.
Folkpartiet ser för sin del ut att ha kommit tämligen helskinnat ut ur förhandlingarna, även om de tillfälliga uppehållstillstånden, om än tillfälliga, nog inte uppskattas av partiets alla medlemmar. Men den ökade andelen kvotflyktingar, försök med yrkesskola, rutavdrag för flyttjänster och att barnfamiljer och ensamkommande barn undantas när det gäller de tillfälliga uppehållstillstånden får ses som klara FP-framgångar.
Men även om parterna har sträckt sig långt i många frågor, är detta bara en början. Det kommer att behövas mer, mycket mer och stor uppfinningsrikedom för att Sverige ska gå i land med detta. Men det är inte omöjligt och får inte vara omöjligt.
Förre moderatledaren Fredrik Reinfeldt bad i valrörelsen 2014 svenska folket att öppna sina hjärtan, men han signalerande samtidigt att det skulle komma att bli kännbart. “Det kommer att kosta pengar, vi kommer inte ha råd med så mycket annat men det är verkligen människor som flyr för sina liv”, sade han. Få förstod då hur rätt han skulle komma att få.
Det är helt klart så att den stora flyktinginströmmen kommer att kosta mycket pengar de närmaste åren. 10 miljarder kronor avsätts till att börja med i överenskommelsen för kommunernas ökade utgifter, varav en mindre del även ska gå till civilsamhällets organisationer. Finansdepartementet letar nu också efter tänkbara besparingar enligt de mejl som har läckt ut. Flyktingkrisen medför med stor säkerhet till att regeringen kommer att få lägga en hel del planerade satsningar på hyllan.
Men sett på sikt, säg 15 år framåt i tiden, kommer det stora antalet invandrare att vara bra för Sverige. Andelen äldre ökar snabbt och för att klara vården och omsorgen av dem behövs både fler skattebetalare och fler personer i yrkesför ålder som kan ta hand om den allt mer åldrade befolkningen.
Därför är det extra viktigt att snabbt se till att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Erfarenheterna från 90-talets Balkaninvandring är i mångt och mycket positiva. Av dem som kom hit som barn är det exempelvis fler som läser vidare på universitet än inrikes födda, och cirka 80 procent av dem som idag är runt 30 år har jobb. Låt oss hoppas att vi om 15-20 år kan se samma positiva siffror för dem som nu flyr hit undan hot och terror i Syrien.
Men det kommer, utan tvivel, att fresta på de närmaste åren. Då är det bara att hoppas att samstämmigheten står sig och det politiska käbblet ägnar sig åt andra frågor än migrations- och integrationspolitiken.
