Flyktingsituationen i Europa och övriga världen blir allt mer kritisk. Vi står inför ett läge där det är stor risk att allt spårar ur, mycket på grund av EU-ländernas ovilja att enas kring en värdig flyktingpolitik. Och där resultatet av detta enbart drabbar människor utan hem, utan hopp, ibland utan familj på flykt undan krig, terror och elände.
Vi har den gångna veckan bevittnat fruktansvärda scener från centralstationen i Budapest i Ungern, vi har sett hur samma land bygger taggtrådsstängsel och hotar med att kalla in militären för att hålla flyktingarna borta. Vi har sett och hört de två polerna i Europa just nu – Tysklands förbundskansler Angela Merkel som välkomnar flyktingarna med öppna armar och Ungerns premiärminister Viktor Orbán som gör precis det motsatta.
I måndags, inför sitt möte med Angela Merkel, presenterade statsminister Stefan Löfven ett program med tio punkter som han vill driva för att reformera EU:s flyktingpolitik. Överst stod inrättandet av en permanent och tvingande omfördelningsmekanism vid katastrofer. Han vill även att EU förstärker sina asyl- och gränsmyndigheter, enas om ett system med säkra länder, får till stånd ett effektivt och humant återvändandeprogram samt ökar antalet kvotflyktingar till cirka 100 000.
Dagen innan, i söndags, krävde Folkpartiets partistyrelse fler lagliga vägar in i EU för att slå undan benen på smugglarna samtidigt som partiet vill att Sverige fördubblar sitt mottagande av kvotflyktingar till 4 000-5 000 personer. Det är nästan exakt lika många som Stefan Löfven föreslår.
Lagliga vägar in i EU har Folkpartiet haft på sin agenda länge, och det är intressant att Socialdemokraterna först nu plockar upp frågan. Stefan Löfven kan dock inte tänka sig att flyktingarna får söka asyl på svenska ambassader, ”det skulle kunna bli kaotiskt”, utan istället tänker han sig någon form av samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR.
Helt klart är att den uppkomna situationen får partierna att närma sig varandra. Och i måndags kallade statsministern samtliga partiledare utom Jimmie Åkesson till överläggningar om migrationspolitik. Han var dock noga med att dessa enbart skulle handla om hur Sverige ska förhålla sig under de kommande EU-förhandlingarna, inget annat.
Det är dock en början.
Att Löfven lägger tonvikten vid EU:s agerande är ett smart drag av honom i nuläget. Här framstår Sverige nämligen, tillsammans med Tyskland, som bror Duktig i och med att vi har tagit emot en så pass stor andel flyktingar. Men då ska man också ha i bakhuvudet, som Margit Silberstein så förtjänstfullt skriver på SVT nyheter, nämligen att ”när Stefan Löfven nu kräver av andra att ta sitt ansvar kan han vila på lagrar som grundlades under den förra regeringen; när Alliansen samarbetade med Miljöpartiet om en generös flyktingpolitik.”
Sverige är långsamt på väg åt rätt håll, låt oss hoppas att även EU är det. Eller för att citera Folkpartiets EU-parlamentariker Cecilia Wikström : ”Död, förtvivlan blev hopp och solidaritet denna vecka. Nästa vecka måste präglas av politiskt mod, handlingskraft och gemensamt ansvar i EU.”.
