Det har pratats mycket förnyelse, planerats förnyelse, kommunicerats och genomförts en del förnyelse och förändring inom Liberalerna under den senaste tiden. För mig är förnyelse synonymt med förändring, men framför allt med öppenhet och mod. En vilja att omfamna dem som är annorlunda, det som är ovanligt. Förnyelse är att försöka hitta nya spår, nya stigar som man tidigare inte har gått på.
För ganska exakt sex månader sedan tog vi vårt pick och pack och åkte cirka 900 km söderut. Vi hade bestämt oss för att lämna Norrland och i stället söka bo i Västra Götaland. En stor förändring för oss. En sak som jag var trygg i var mitt nätverk inom Liberalerna. Som gammal luffare hade jag många bekanta sedan den tiden som i dag är verksamma i min nya region. Dem kunde jag alltid luta mig mot och ha ett socialt utbyte av.
Det dröjde heller inte många månader innan jag fick en fråga om huruvida jag ville ha ett förtroendeuppdrag inom regionen. Ett nytt stort länsförbund skulle bildas och valberedningen sökte personer till styrelsen. Efter ett par dagars funderande tackade jag ja. Det här kunde vara ett ypperligt sätt att göda de engagemang som jag har samt att lära känna fler liberaler i min nya hemstad.
Så där satt jag, åter igen på ett årsmöte en vacker vårdag. Andra barnfamiljer lekte i lekparker och på äventyrsland, min treåring satt i konferenssalen och åt popcorn och glass. Som tonåring hade jag hoppat över många fester och äventyr med klasskompisar till förmån för politiska möten, Café liberal och politiska diskussioner i nätforumet Nubbs. Nu var jag där igen.
Mycket var annorlunda med detta möte. Framför allt var den stora salen full av medlemmar. I Sundsvall där jag kommer ifrån är vi inte lika lyckligt lottade med ett stort antal medlemmar och invånare. Här fanns också flera politiska förebilder, personer som jag bara läst om eller sett i talarstolen på landsmöten.
En sak var dock sig likt. När valberedningen gick upp för att plädera för sina förslag låg allt deras fokus på vad deras kandidater hade åstadkommit inom partiet. Detta gjorde mig både bekymrad och besviken.
Inte ens här, i storstaden, i ett parti som i all sin kommunikation skriker förnyelse pratar man om vad representanterna vill göra framöver. Vad deras visioner och mål framåt är. I stället är det som vanligt lång och trogen tjänst som belönas.
Kanske ska jag bara vara glad åt det då jag i allra högsta grad gynnas. Men nej, någon glädje känner jag inte över att bli premierad för att jag har varit med längst. Lycklig blir jag först den dag som Liberalerna på riktigt lyckas med sitt förnyelsearbete också vad gäller att rekrytera nya, olika och annorlunda kompetenser och personligheter till sina olika beslutsorgan.
Berivan Mohammed,
Berivan kom till Sverige som flykting från Kurdistan. Hon har hunnit med att vara regionchef på ett it-företag och skrivit krönikor på olika liberala ledarsidor sedan hon var 16 år.
