Den som har tjänstgjort i staten i 30 år får en utmärkelse för nit och redlighet i statens tjänst. Den som går i pension och då tjänstgjort i 25 år får samma utmärkelse. Numera får man välja mellan alla möjliga bevis på denna nit och redlighet – medalj, guldklocka eller kristallskål.
Min erfarenhet är att myndigheter ordnar högtidliga ceremonier vid utdelandet. Chefer håller uppskattande tal och man bjuder på trevliga luncher eller middagar. Inte bara staten har dessa ceremonier och belöningar. Kommuner, landsting och många andra stora arbetsgivare har motsvarande procedurer för sina mest trogna medarbetare.
På min arbetsplats är nit- och redlighetscermonin fin och högtidlig. Vi påminner medarbetarna om vilket ansvar det innebär att tjäna staten. Och vilken viktig insats man gör för det allmännas bästa. Det finns till och med särskilda skatteregler som säger att gåvan inte är förmånsskattepliktig, trots att värdet vida överstiger vad en arbetsgivare i vanliga får ge till medarbetare.
På ett sätt tycker jag att man ska slå vakt om traditioner och ta vara på de möjligheter till fest och firande som bjuds. Samtidigt är jag skeptisk. Är det verkligen något att fira att någon inte lyckats byta jobb på 30 år? Vän av ordning skulle nog invända att den statliga medaljen får man om man har hållit sig inom staten – och då finns det många olika myndigheter och uppgifter att hoppa emellan. Det är förvisso sant.
Men hur modernt är detta? Är inte Sveriges stora utmaning just nu att bejaka rörlighet? Det handlar både om rörlighet på arbetsmarknaden och på bostadsmarknaden. Invanda föreställningar om livstidsanställningar och livstidsboende måste slängas över ända. Boendet måste kunna ändra storlek och lokalisering när familjeförhållanden ändras. En flexibel och modern arbetsmarknad förutsätter en rörlig arbetskraft. Fler måste välja att gå från anställning till företagande och tvärt om. Socialförsäkrings- och skattereglerna måste uppmuntra, inte försvåra, rörligheten. Och inte minst ska pensionsreglerna vara transparenta och inte göra det onödigt dyrt att anställa äldre medarbetare. Trösklarna in på arbetsmarknaden för såväl unga som nyanlända behöver sänkas.
På dessa områden finns mycket att göra. Jag säger som gärna det som Socialdemokraterna sade i valet 1958 – gärna medalj, men först en rejäl pension.
Helena Dyrssen
Hon är f d statssekreterare för Folkpartiets samordningskansli i Rosenbad.
