”Grön baskraft” ett fall framåt

ANALYS. Det är bra att Miljöpartiet börjar prata ökad elproduktion och erkänner att elbehovet i framtiden kommer att öka. Ett fall framåt. Men besvärjelsen “grön baskraft” räcker inte för att det ska bli verklighet. Partiet måste visa hur.

På tisdagen 5:e mars presenterade Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén tillsammans med Linus Lakso, energipolitisk talesperson för MP, förslag om två nya energipolitiska mål. Det rör dels mål för mer tillgängliggjord el och dels ett mål om så kallad grön baskraft.

Syftet var förstås att föregripa att regeringen presenterar nya energipolitiska mål, vilket har aviserats för nästa vecka. Miljöpartiet menar att de mål som regeringen har haft ute på remiss är alltför snåla och att målet för elproduktion ökar för långsamt.

– För att industrin ska våga satsa på omställningen så behöver företagen veta att det finns tillgänglig el redan år 2030. Annars är risken stor att företagen inte vågar investera i Sverige, det vore katastrofalt både för konkurrenskraft och för klimatomställningen, sa Linus Lakso.

Miljöpartiet tar upp att ett par remissinstanser velat se tydligare delmål för elproduktionen, och därför föreslår partiet ett mål om att tillgängliggöra 100 TWh redan till 2030, samt ytterligare 50 TWh till 2035, genom en kombination av energieffektivisering och mer förnybar elproduktion.

De menar att det enbart är dessa åtgärder som kan leverera på så kort tid. Allra snabbast brukar energieffektiviseringsåtgärder vara, eftersom dessa sällan förutsätter långdragna tillståndsprocesser eller omfattande byggnation av nya anläggningar utan i regel mer begränsade investeringar.

Grön baskraft
Målet för så kallad “grön baskraft” betyder att Miljöpartiet äntligen erkänner behovet av grundläggande “elsystemtjänster”, även om det inte sker särskilt tydligt.

– Av både ekonomiska skäl och tidsmässiga skäl kommer all ny elproduktion i Sverige fram till 2030 (och sannolikt även där efter) att komma från förnybara energikällor som vindkraft och sol. Den vanligaste följdfrågan är: vad gör vi när det inte blåser och solen inte skiner? Svaret är att då ska vi använda oss av grön baskraft!, skriver Miljöpartiet.

När de ska utveckla vad detta innebär, beskriver de “en kombination av förnybar produktion som inte är väderberoende, lagring och tekniker för systemflexibilitet”. Det är knappast särskilt klarläggande, även om de lämnar mer konkreta exempel.

Visst finns det en del måttliga effekthöjningar som kan göras av vattenkraften. Samtidigt har Sverige gått igenom en period där flera små vattenkraftverk fått indragna vattendomar och rivits, till följd av en tillståndsprocess som både varit krånglig och kostsam, och att deras bidrag till det svenska elsystemet värderats extremt lågt.

När den nya regeringen valde att vikta upp elsystemets betydelse i tillståndsprövningen, för att kunna behålla fler små vattankraftverk, motsatte sig Miljöpartiet detta.

De talar också om mer kraftvärme, vilket förmodligen är oundvikligt i den situation Sverige befinner sig. Samtidigt innebär kraftvärme ökade koldioxidutsläpp, därför att verken piloteldar med olja för att ha tillräckligt hög förbränningstemperatur. Det har heller inte varit något Miljöpartiet velat erkänna tidigare.

Fall framåt för Miljöpartiet
På många sätt är detta trots allt utmärkta tillnyktringar från Miljöpartiets sida. Övriga planer om att ta i bruk vätgasanläggningar eller lagra kraft genom pumpkraftverk, är inte mer realistiska och konkreta när Miljöpartiet för fram dem än någon annan. Men till slut, efter att ha ställt till med mycket stor skada för Sveriges elförsörjning och hävdat fullkomligt orealistiska kalkyler över framtida elförbrukning, börjar partiet uppenbarligen förstå att de dagar när de kan bluffa sig fram är över.

Ska kalkylen gå ihop på sista raden utan att förfalla till ett rent trolleritrick så kommer också Miljöpartiet till sist tvingas välja. Antingen går klimatet före – och då måste de ge upp sitt kärnkraftsmotstånd – eller också är kampen mot kärnkraft en högre prioritet för dem. Valet är deras, men hur väljarna kommer att reagera på ett sådant erkännande är inte svårt att förutse.

Det är bra för klimatdebatten i Sverige att Miljöpartiet tagit det här steget. Det är förstås tio år för sent, vilket alla elkunder i södra halvan av Sverige fått betala dyrt för. Företagen som nu tvingas avstå från investeringar och ökad produktion, signalerade behovet av mer elkraft för länge sen. Då för döva maskros-öron.

Ulf Schyldt

Dela med andra
redaktionen
redaktionen