Historiens mörka vingslag

Denna tidning kommer ut på 85-årsdagen av Kristallnatten 1938. Omkring 400 judar i Nazityskland mördades, tiotusentals skickades under de efterföljande dagarna till koncentrationsläger och många fler flydde, om de kunde. 

Det är en av de mest kända pogromerna – ett ord som i sig tillkom för att beteckna hets och våld mot just judar, i Ryssland under 1800-talet. 

Nu sker det igen. I spåren av Hamas besinningslösa överfall mot Israel den 7 oktober, nu en månad sedan och Israels svar, har hatet vällt fram mot judar världen över. Bilder från flygplatsen i den ryska delrepubliken Dagestan visar människomassor som försöker storma flygplanet för att leta efter judiska passagerare. 

Förvisso utsätts även människor för våld och hot om de har vad omgivningen tror är palestinskt ursprung. En sikhisk man blev ihjälslagen i New York-stadsdelen Queens av en man som skyllde på sin ilska över det uppblossade kriget. Det är långt ifrån det enda hatbrottet som följt i spåren av detta. 

Det förtar på inget sätt att det blir extra mörkt och jobbigt att bära den här minnesdagen. Det är århundraden av fientlighet, fördomar och hat mot judar som nu uppenbarar sig. Orden ”aldrig mer” räckte inte. 

I den mån vi faktiskt trott att världen hade förändrats på den här punkten, att alla museer och minnesmärken över Förintelsen faktiskt hade lyckats trycka ned hatet åtminstone en del, så visar sig de förhoppningarna grusade. 

Det är förstås ingen som trott att hatet helt försvunnit. Återkommande har synagogor vandaliserats, gravstenar på judiska begravningsplatser välts omkull och enskilda personer mötts av öppet hat. 

Det som gäller nu är inte bara ”om detta må ni berätta” utan ”det här måste vi bekämpa”. För om inte Förintelsen – det industriella massmordet av människor på grund av deras tro, sexualitet, etnicitet eller andra egenskaper som nazisterna bedömde icke önskvärda – inte kan fungera avskräckande och avhållande, då blir allt så mycket värre. 

Trots allt, trots Ukraina, trots Israel-Palestina, Syrien, Jemen, Sudan, Mali och alla andra pågående konflikter så är världen ändå en lite fredligare plats nu än förr. Vi har ­åtminstone det, men vi måste orka fortsätta. Måste hålla stånd mot våld och hat.

Dela med andra
redaktionen
redaktionen