För närvarande riktas stora delar av världens blickar mot Olympiska spelen (OS) i Tokyo. Länge var det osäkert om spelen skulle kunna genomföras. Emellertid är det ett OS som arrangeras utan publik och med tydliga restriktioner. De första Olympiska spelen i modern tid genomfördes i Aten år 1896. Sverige har stått som värd två gånger. Dels i form av solskensolympiaden i Stockholm 1912 och även 1956 som värd för ryttartävlingarna. Tävlingarna 1912 gav även en del idrottspolitiska, positiva följder i och med att mycket vackra Stockholms stadion byggdes inför spelen. Vidare togs det i samband med idrottsfesten i vår huvudstad på ett möte i riksdagshuset den 17 juli 1912 initiativ till bildandet av det Internationella Friidrottsförbundet.
Den olympiska rörelsen har ett antal centrala värderingar. Det handlar om strävan efter excellens, att visa respekt och bygga vänskap. Idrottsligt utbyte kan bygga broar mellan individer, grupper och länder. Exempel på detta är bland annat att Sydkorea och Nordkorea under Vinter-OS i Pyeongchang 2018 gick in tillsammans under invigningen och hade ett gemensamt lag i ishockeyturneringen för kvinnor. Samtidigt har den olympiska rörelsen genom historien haft ett antal utmaningar inom ämnen som demokrati, mänskliga rättigheter, ekonomi och doping. Och om öppenhet, transparens och korruption.
Emellertid är den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) mycket medvetna om detta och det togs för några år sedan flera steg i rätt riktning genom det stora reformarbetet inom ramen för Agenda 2020. Det olympiska idrottspolitiska arbetet är på rätt väg.
Den olympiska verksamheten är en stark kraft för att bidra till en bättre värld i fredens och försoningens tecken. Ett ögonblick som gjorde starkt intryck på undertecknad var när Muhammad Ali tände OS-elden vid invigningen under OS i Atlanta 1996. Ali var som bekant en utomordentlig boxare och idrottsikon, men även en stark kämpe mot rasism och sociala orättvisor.
Den svenska truppens mål på årets OS är minst åtta medaljer. Det kan jämföras med att Sverige under Sommar-OS 2016 i Rio de Janeiro tog 11medaljer, varav två guld.
Under OS har det debatterats om psykisk ohälsa bland elitidrottare och sexism, bland annat med anledning av krav på minimala tävlingsdräkter i kvinnliga beachhandbollen. Båda frågorna är mycket viktiga och ska tas på största allvar. Den internationella idrotten behöver hela tiden verka för att verksamheten är sund och hållbar ur flera mänskliga perspektiv. De idrottskvinnor- och män som deltar på tävlingarna i Japan har förberett sig under många år, men under en kort stund är det avgörande tävlingsögonblicket där allt står på spel. För många aktiva, tränare och deras övriga team är detta både ett fascinerande och skrämmande faktum som skapar mycket känslor.
Att vara en hårt satsande elitidrottare kräver en tydlig uthållighet i satsningen, fysisk och mental styrka samt förmåga att under flera år fokusera mot ett specifikt mål. I viss mån kan det jämföras med högre studier och studenters förmåga till strävsamhet, långsiktighet och fokus på ständig utveckling.
Dagens OS-stjärnor inspirerar många barn och ungdomar till idrott och fysiska aktiviteter. Det är en viktig del av den olympiska verksamheten, men även den svenska idrottsmodellen.
Johan Storåkers är Kultur- och fritidskommunalråd i Sundbybergs stad och ordförande i Svenska Friidrottsförbundet.
