I november gjorde Liberala Studenter Uppsala en resa till Georgiens huvudstad Tbilisi med medel från Bertil Ohlin-fonden. Syftet var att lära sig mer om landets politiska situation inför nästa års parlamentsval och vägen mot EU-medlemskap. Här skriver de om resan.
Under våra fem dagar i Tbilisi mötte vi företrädare från olika organisationer och partier, som trots sina skillnader alla är eniga om en sak: för Georgien ligger framtiden i EU och västvärlden. Det är en bild som delas av stora delar av befolkningen.
Nästan 90 procent av Georgiens befolkning är för ett inträdande i EU och det starka stödet för medlemskap syns i varje gathörn, bokstavligen. I fönster och på balkonger ser vi överallt EU-flaggan vaja. Likadant är det på väggar och fasader, där EU-flaggan ofta är klottrad bredvid Georgiens egna, Ukrainas och Natos.
Resans första besök var hos EU-kommissionens representations- och utvecklingskontor EEAS, som överser Georgiens arbete för att uppnå de reformkrav ett framtida EU-medlemskap ställer. På plats träffade vi Catalin Gherman, biträdande samarbetschef vid representationen. Där fick vi höra om de framsteg som gjorts, och hur de i sin tur lett till att Georgien dagen innan vår ankomst föreslagits som ett officiellt EU-kandidatland av kommissionen. Gherman, som är rumän, drog under mötet återkommande paralleller till sin egen uppväxt i ett land som, likt Georgien, tidigare varit en socialistisk diktatur och utmaningarna det för med sig.
Samma dag träffade vi även European Georgia Institution (EGI). George Melashvili, EGI:s grundare, och två av organisationens projektledare, Shako Chkheidze och Iveri Shainidze, deltog vid mötet. De lyfte alla vikten av EU-kommissionens rekommendation om att ge Georgien EU-kandidatstatus, men underströk även den långa, och svåra, väg som återstår för att ett EU-medlemskap ska bli verklighet. En viktig delseger de framhävde var dock de omfattande protesterna i våras, som ledde till att ett regeringsförslag om att stämpla civilsamhällesorganisationer med utländsk finansiering som ”utländska agenter” drogs tillbaka. Liknande lagar finns idag i länder som Belarus och Ryssland, där de fungerat som bekämpningsmedel mot pro-demokratiska röster och det fria ordet.
Att Georgien har långt kvar innan drömmen om EU-medlemskap kan realiseras blev inte minst tydligt nästkommande dag, då vi träffade den svenska ambassaden i landet, United National Movement (UNM) och Tbilisi Pride.
”Our most peaceful neighbor is the Black Sea”. Så inledde Irakli Kavtaradze, chef för UNM:s internationella kontor, sitt anförande om Georgiens utsatta geopolitiska position i Kaukasien och hur det under senare år spelat in i landets tilltagande demokratiska tillbakagång.
Som största oppositionsparti samlar UNM cirka 20 procent i opinionsundersökningar. Styrande Georgien Dream (GD) samlar ungefär 40 procent. För att få till ett maktskifte kommer UNM behöva samla en bred parlamentarisk koalition av GD-motståndare. Denna insikt verkade dock inte delas av partirepresentanterna vi mötte, vilka istället återkommande uttryckte en tydlig frustration över att de mindre partierna konsekvent attackerar både GD och UNM i sakfrågorna.
UNM:s situation kompliceras ytterligare av det kontroversiella arv partiet bär med sig efter sina tidigare år i regeringsställning. Under president Mikheil Saakashvilis ledarskap genomförde UNM åren 2004-2012 en rad reformer för att främja Georgiens ekonomiska tillväxt och undanröja landets utbredda korruption. Reformerna fick effekt. Under Saakashvili fyrdubblades Georgiens BNP. Massiva samtida anti-korruptionsinsatser medförde även att landet nu mer rankas avsevärt bättre i Corruption Perceptions Index än sina grannländer, samt EU-länderna Rumänien och Bulgarien.
UNM:s elektorala dominans under det tidiga 2000-talet, tillsammans med Rysslands invasion av Georgien och den globala finanskrisen 2008, verkar dock ha bidragit till en maktfullkomlighet i partiet, som snart mynnade ut i egna korruptionsskandaler med stora missnöjesdemonstrationer som följd. Det banade sedermera vägen för GD:s första valvinst 2012. Idag är det få av de
civilsamhällesrepresentanter vi träffar under resan som tror på UNM som en framtidskraft, eller för den delen ens en seriös utmanare till GD.
Efter ett kort besök på svenska ambassaden där vi fick lära oss mer om Georgiens demokratiska utveckling och framtida EU-medlemskap ur ett svenskt perspektiv följde mötet med Tbilisi Pride. Där diskuterade vi den svåra situationen för georgiska HBTQ-personer. Även om toleransen ökat under senare år, uppger fortfarande över 50 procent i undersökningar att HBTQ-personer ”inte borde ges rätt att samlas och uttrycka sig”. Vi fick höra att det varje månad hålls avskedsfester i närheten av Tbilisi Pride:s kontor, eftersom att många HBTQ-personer väljer att fly Georgien då de inte känner sig trygga och accepterade i samhället.
Senast i somras behövde vad som skulle varit en av årets höjdpunkter, Tbilisi Pride Fest 2023, ställas in endast timmar innan invigningen, när högerextrema och religiösa demonstranter under ledning av landets kyrkliga etablissemang marscherade mot och sedermera vandaliserade festområdet. Trots att det kändes väldigt dystert att höra hur svår situationen är i Georgien så blev vi samtidigt fyllda med hopp av vetskapen att organisationer som Tbilisi Pride fortsätter kämpa för det som är rätt, även när det är otroligt svårt och förenat med fara.
När vi inte träffade intressanta organisationer och andra passade vi på attnjuta av Georgiens fantastiska restaurang- och uteliv, lyssna på lokal folkmusik, besöka bergen som omsluter Tbilisi och klappa några av de många hundarna som springer på stadens gator. Vi hann även med ett besök på det sovjetiska ockupationsmuseet som var både förkrossande och lärorikt.
Vi vet inte vad 2024 års val kommer att resultera i, men efter att ha mött några av de goda krafter som kämpar för ett Georgien i EU, mänskliga rättigheter och demokrati kan vi bara hoppas på att någon gång i framtiden få se den georgiska flaggan vaja utanför Europaparlamentet, bredvid den ukrainska och moldaviska.
Emil Carlsson, Josefin Fällgren, Vilhelm Hayen, Filip Hjelm, Ebba Lopez, Liam Tolstoy, Emma Zetterberg
