Det sägs att de politiska partierna flockas kring mitten. Även om det ligger ett uns sanning i påståendet finns anledning att ifrågasätta om det stämmer.
När man betraktar det politiska landskapet i dag kan man konstatera att blockpolitiken i stor utsträckning leder till motsatsen – en polarisering av svensk politik. Genom att bland annat förespråka kvotering och vinsttak drar vänstern åt ett håll, medan högern drar åt ett annat håll genom att driva en allt mer restriktiv migrationspolitik. Eftersom blocken vägrar närma sig varandra skapas ett vakuum som lätt skulle kunna tas i anspråk av ett djärvt liberalt parti.
Liberalerna har traditionellt alltid varit ett mittenparti. För att finna den bästa lösningen för individen har det varit nödvändigt för partiet att balansera åsikter som har kunnat klassificeras som både vänster och höger, på en skala som inte säger någonting om ideologi.
Genom denna liberala balansgång blev LSS–reformen en självklarhet, även om den vid tiden kunde betraktas som vänsterorienterad politik. Avskaffandet av apoteksmonopolet var också politik för mer frihet för individen, men den här gången var det en politik med tydligare högerprägel.
Blockpolitiken har tjänat ett syfte; många goda reformer genomfördes under Alliansregeringen. Ingenting varar för evigt. Stora politiska förändringar som leder partierna i nya riktningar förändrar förutsättningarna för eventuella samarbeten.
Att Liberalerna i den uppkomna situationen håller fast vid en mittenposition borde vara en själv-klarhet. Det kan till och med vara nödvändigt för partiets överlevnad att på det sättet framhäva sin särart.
Som den är utformad i dag har blockpolitiken blivit en hämsko för Liberalerna. Det finns ingen möjlighet att ta den plats som man behöver när ens politik är bunden till andra partiers nycker och interna opinion. Liberalerna behöver återigen bli ett självständigt parti som fritt från andras inflytande kan driva opinion för sin egen politik. Annars är man dömd att vara fjättrad vid fyraprocentspärren.
I de strategiska avvägningarna framöver är detta någonting partiet bör fundera ett varv extra över. Varken högerkant eller vänsterkant är rätt väg att gå.
Henrik Edin
