Löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska. Därför ska lönekartläggningar genomföras varje år.
Så stod det klart och tydligt i Stefan Löfvens första regeringsförklaring för ett år sedan. Ingen kan ta miste på vad statsministerns menade. Företag med minst tio anställda skulle åläggas att göra lönekartläggningar en gång om året, i stället för vart tredje år som i dag.
Men i veckan så avslöjade radions Ekot att regeringen inte verkar ha några planer på att förverkliga detta löfte. Hittills har ingen proposition lagts, och inte heller finns något förslag om lönekartläggningar med på regeringens propositionslista för det närmaste halvåret.
Det var Alliansregeringen som år 2009 ändrade regelverket och bestämde att det skulle räcka med lönekartläggning vart tredje år. Dessutom kom kravet på lönekartläggning bara att gälla arbetsgivare med fler än 25 anställda, inte tio som tidigare. Något som den dåvarande oppositionen i riksdagen starkt ogillade.
Våren 2013 kom därför oppositionen med ett tillkännagivande när det gällde lönekartläggningar och en ändring blev åter aktuell. Dåvarande integrationsministern Erik Ullenhag, på vars bord frågan låg, var inte alltför besviken över riksdagens beslut. Utredningen om aktiva åtgärder fick omgående tilläggsdirektiv som innebar att årliga kartläggningar skulle återinföras och gränsen sänkas till företag med fler än tio anställda.
”Takten för att minska osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män måste öka. Lönekartläggningar fungerar och har lett till att löner korrigerats”, sade Erik Ullenhag i samband med detta.
Men han fick genast bassning av socialdemokraternas Ylva Johansson, då vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott. ”Jag förstår inte vad det är som man behöver utreda. ”Lönekartläggning har fungerat under många års tid innan regeringen tog bort det”, dundrade hon.
Alliansregeringen genomförde ändringen 2009 som en åtgärd av många andra för att minska företagens regelbörda. Så här i efterhand kan man kanske konstatera att tanken var god, men sett ur ett jämställdhetsperspektiv borde kanske de årliga kartläggningarna fått vara kvar. Från Folkpartiets sida arbetade både Erik Ullenhag och dåvarande jämställdhetsminister Maria Arnholm för ett återinförande av årliga kartläggningar. Detta skedde inte minst bakgrund av att en kvinna i Sverige i genomsnitt tjänar 3,6 miljoner kronor mindre under sin livstid än en man. Under sådana förhållanden måste mer göras för att motverka ojämställda löner.
Med tanke på oppositionens höga tonläge under förra mandatperioden och det som utlovades i förra årets regeringsförklaring är det dock högst förvånande att ingenting har hänt och, som det verkar idag, ingenting kommer att hända på detta område. Allt var ju utrett och klart redan för drygt två år sedan om man får tro Ylva Johansson.
